Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 HARALD HJÄRNE.
bäst af hans fasta hållning mot Frankrikes inkräktningsbegär
på Tysklands bekostnad.
Gustaf Adolfs planer gingo blott till en del i fullbordan.
Vestfaliska freden betecknar tyska rikets sönderfallande i en
mängd nästan suveräna stater, som sins emellan bilda icke .
ett verkligt förbund, utan snarare ett statssystem i smått.
Tyskland blef sålunda den europeiska diplomatiens ständiga
vädjobana och äter gång på gång ett slagfält för alla Eu-
ropas härar. Men Tysklands särskilda stater visade stor lifs-
kraft, och bland de största, Brandenburg och Sachsen, öster-
rikiska och velfiska husen, pågick en ifrig täflan om öfver-
makten, allt under det att Frankrike förstod att begagna
deras split och afund till nya landförvärf. Sverige var genom
sina besittningar en af dessa tyska rikets stater. Det be-
herskade Tysklands förnämsta flodmynningar och kunde
kraftigt bidraga till hela Tysklands försvar. För Sveriges
egna intressen betydde denna ställning en stor makttillväxt
vid Östersjön och ett afgjordt öfvertag öfver Danmark, som
bäst kunde angripas från söder och därigenom tvingas att
afträda sina gränslandskap på den svenska sidan.
Men Sveriges hela europeiska ställning var fortfarande
osäker och innebar stora vådor. Det måste som medlem af
Tyska riket deltaga i den allmänna politiken, men inveck-
lades därjämte i osämja med de uppåtsträfvande tyska stater,
som harmades öfver de svenska hegemonianspråken. Ville
Sverige häfda dessa anspråk, måste det ställa sig på tysk
ståndpunkt, uppträda som Tysklands förkämpe mot Frankrike,
alltså öfvertaga den roll, som sedermera tillföll den Hohen-
zollernska makten. Men Sverige kunde icke bestämma sig
för en sådan politik. Traditionen om det franska förbundet
beherskade i synnerhet dess svagare statsmäns föreställnin-
gar och intressen. Dessutom var Sveriges inre statsskick,
ehuru fastare än de flesta större staters, moget för en genom-
gripande omhvälfning, hvilket försvårade dess yttre verksamhet.
Krigen hade tvungit kronan att afyttra sina fasta gods och
räntor åt adeln, som under de ofrälse ståndens jäsande miss-
nöje ville i ro njuta sina mödors lön och stadga sitt välde i
hemlandet med dess underlydande provinser. Denna adel
var till god del af utländskt ursprung, och det nya svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
