Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 HARALD HJÄRNE.
det svenska Östersjöväldet hafva fått en afgjordt skandinavisk
prägel, åt den danska adeln skulle inrymmas ett vidsträckt
kolonialområde bortom Östersjön, och de frigjorda folkkraf-
terna i Danmark och Norge skulle under samarbete med de
svenska stödja kronans makt och det helas enhet. Danmark
ensamt var för svagt att i längden hålla sig uppe mot de
svenska vapnen. Men Sverige var icke häller vuxet mot-
ståndet från de oceaniska sjömakterna, hvilkas intressen icke
tålde, att en ny farlig rival uppväxte, som kunde förfoga
öfver hela Skandinaviens sjövana befolkning och för dem
afspärra tillgången å skeppsvirke från östra Europa.
Att Sverige emellertid efter Karl Gustafs död fick be-
hålla så mycket af hans eröfringar och särskildt kunde till-
bakavisa alla Rysslands fordringar på afträdelser, oaktadt
Liflands härjning och flere fästningars fall, måste anses ådaga-
lägga det svenska väldets ännu orubbade lifskraft. Ett nästan
än starkare vittnesbörd därom gifves af den efterföljande
styrelsens vacklande politik och ändamålslösa krig, som lik-
väl icke förmådde bringa riket i värre skada än verkligen
skedde. Men efterlåtenheten för Frankrikes uppeggelser och
nederlaget vid Fehrbellin antydde åtminstone för mera klar-
synte statsmän, att Sverige icke längre med framgång kunde
upprätthålla sin maktställning på Tysklands mark. Och det
danska krigets förlopp och utgång visade, att Sverige måste
söka en tryggare och för båda parterna drägligare uppgörelse
med Danmark än hittills. Slutligen måste kronans finanser
ordnas på ett definitivt sätt, oberoende af alla utländska
subsidier, krigsmakten bringas i full motsvarighet till en klart
begränsad utrikespolitiks kraf, och ärendenas högsta ledning
läggas i fasta händer under ett verkligt ansvar.
Den, som utstakade och åtminstone till en del genom-
förde planen för denna politiska frontförändring, var Johan
Gyllenstjerna, jämte Axel Oxenstjerna Sveriges snillrikaste
statsman, Karl den elftes läromästare och sålunda intill denna
dag en af de män, som djupast inverkat på Sveriges öden.
Hans bana var från början den parlamentariske oppositions-
mannens, som trängde sig fram till en plats vid rådsbordet
och äfven där hårdnackadt kämpade för sina meningar, tills
han lyckades vinna den uppväxande konungens öra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
