Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES ÖSTERSJÖVÄLDE OCH EUROPA. 529
genom sin kraft i ord och handling få den afgörande rösten
1 rikets angelägenheter. Han var en fiende till Frankrikes
öfverdrifna inflytande, men var beredd att utan subsidier af-
sluta förbund, vare sig med denna makt eller med Habs-
burgska huset, allt efter som Sverige därigenom kunde vinna
trygghet mot angrepp på kontinenten. Hörnstenen i hans
politik var förbundet med Danmark, som verkligen afslöts
kort före hans död. Detta förbund åsyftade en solidarisk
utrikespolitik i den gemensamma handelns och sjöfartens
intresse, ömsesidig tullfrihet och lättnad i samfärdseln, med
en gemensam navigationsakt, liksom Cromwells, emot den
utländska importen, och särskildt holländarnes utestängning
från Östersjön. Danmark skulle gifva Sverige tillträde till
sina begynnande kolonier i Indien, Sverige skulle gifva Dan-
mark tillträde till sina lifländska hamnar, dit den ryska han-
deln skulle dragas från Archangel till engelsmännens och
holländarnes förfång. Danmark fick fria händer till eröfrin-
gar i Tyskland, Sverige fick fria händer till krig mot Ryssland.
Meningen var alltså, att Sverige och Danmark på Öster-
sjöväldets grundval skulle utveckla sig till oceaniska sjö-
makter. För Sveriges räkning sattes de tyska besittningarna
i andra rummet; de egde blott värde som medel att fast-
hålla eller köpa Danmarks vänskap genom det understöd,
som Sverige från dem kunde lemna. Men öfver hufvud
borde Sverige afstå från annan inblandning i det europeiska
fastlandets förvecklingar. Det kunde taga skadan igen på
det ryska hållet. Därtill kräfdes icke en ständigt slagfärdig
här af värfvade trupper, utan en talrik nationalmilis, grundad
på ett vidsträckt indelningsverk efter reduktionens genom-
förande. Reduktionen åter förutsatte rådsmaktens nedbryt-
ning med ständernas tillhjälp. Men Johan Gyllenstjerna var
ingen anhängare af ett obegränsadt envälde, och reduktio-
nens öfverdrifter hade troligen icke i den högadlige stats-
mannen funnit en förespråkare, om han upplefvat dem.
Karl den elfte fullföljde Johan Gyllenstjernas program
på ett ensidigt sätt. Han undvek visserligen all verksam
inblandning i de tyska krigen, men han släppte förbundet
med Danmark af dynastiska skäl och understödde Holsteins
anspråk, som kränkte den danska statens lifsintressen. Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
