Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1789. ETT HUNDRAÅRSMINNE. 535
Vergennes tillät Beaumarchais att gifva de insurgerande vapen
i händerna, eller då de mottogo Franklin i Versailles, så
anade icke konungen och hans ministrar, att de genom att
blottställa konungadömet för frihetens besmittelse förberedde
dess fall. Då sådana män som Lafayette, Noailles, Biron,
Segur, Lameth seglade af till den nya världen, så förutsågo
de icke att de tillika med föraktet för privilegier därifrån
skulle hemföra adelns undergång. Hvem var den mest
uppburne både vid hofvet och i staden tolf år före 1789?
Franklin. Både filosofer och vackra damer sutto vid hans
fötter. För denna ateistiska värld var den gamle republi-
kanen en gud. Hans popularitet bibehöll sig ända in i
skräckregeringen: man uppstälde bilder af Franklin och
Washington i stället för helgonens. Hvarifrån fick han ett
anseende vida öfver sin förmåga? Från vänskapen med
Washington. Hans gloria var ett återsken af hans väns.
Lafayette var i synnerhet amerikan, och auktoriteten till-
hörde nu Amerika. Det var på uppmaning af Jefferson, vår
dåvarande minister i Versailles, som det tredje ståndet
gjorde sig till nationalförsamling. Det var med efterhärm-
ning af oss, som man på Lafayettes framställning författade
den nya lagens taflor, förklaringen af människans rättigheter.
Om också dessa människans rättigheter voro mera dogma-
tiska och filosofiska än förklaringen af våra rättigheter, så
egde de dock mindre värde: de voro mindre praktiska,
mindre politiska, de framstälde sväfvande principer utan
någon stadfästelse. Vår kongress af 1776 skulle aldrig hafva
befattat sig med en sådan metafysisk röra, snarare ett verk
af ideologer och litteratörer än af lagstiftare. Olyckan är,
att fransmännen, ehuru de togo oss till mönster, dock ville
öfverträffa oss.
De voro lärjungarne, och de behagade spela mästare.
De trodde att det, för att hafva en god styrelse, var nog
att resonnera väl. De smickrade sig med att genom sina
dekreter förvandla slafvar och hofmän till medborgare och
en gammal monarki till en ny republik. Deras misstag var
oss från början tydligt. Jefferson, den mest radikale af våra
konstituerande män, bad Lafayette och hans vänner att icke
begära för mycket på en gång; att söka komma öfver ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
