Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 ANATOLE LEROY-BEAULIEU.
med konungen; att försäkra sig om pressfrihet, religions-
frihet och jurydomstolar, kabeas corpus med en nationel lag-
skipning, till dess folket vore i stånd till större framsteg.
Detta syntes otillräckligt för de otålige 1789, och ännu år
1889 är man icke försäkrad om allt detta. Läs brefven från
Jeffersons efterträdare här i Frankrike, guvernör Morris:
»De vilja», skrifver han i juli 1789 några dagar före bastiljens
intagande, »de vilja en amerikansk konstitution med en
konung i stället för en president, och de besinna icke, att
de icke hafva amerikanska medborgare, för att uppbära
denna konstitution.» Såsom erfarna lotsar sade vi frans-
männen att de seglade emot klipporna; men de brydde sig
icke om våra varningar. Denna konstitution, som de trodde
vara ett förnuftets mästerstycke, var, det sågo vi från dess
första dag, outförbar. I motsats till grundläggarne af vår
stora republik hade 1789 års fransmän intet begrepp om
en folkstyrelses faror och brister. Under det att vår kon-
stitution hade vidtagit alla de försigtighetsmått mot demo-
kratien, som voro möjliga i ett demokratiskt land, trodde
de franska lagstiftarne sig icke kunna visa nog stort för-
troende till folkets godhet och förstånd. Revolutionen
härmade oss i hvad som var farligt att efterhärma, och
försmådde vårt föredöme i det, hvaraf Frankrike kunde
hafva dragit nytta. De lånade af oss principen om stats-
makternas åtskiljande utan att kunna tillämpa den; de be-
stämde att ministrarne skulle tagas utanför representationen,
men förstodo icke att anordna något sådant som vår riks-
rätt, vaktaren af konstitutionen mot lagstiftningens intrång.
Genom att förlägga styrelsens säte till Paris och samla all
makt i hufvudstaden gjorde man den nyfödda friheten be-
roende af dennas befolkning. Afskaffandet af provinserna,
förkastandet af allt slags federalism, så väl social som religiös,
kriget mot lokalitets- och korporationsandan, mot kyrkan
och familjen, var måhända det revolutionens stora fel, hvilket
gjorde de andra nästan ohjälpliga. Republiken, för att icke
säga friheten, hade icke kunnat bestå utan något slags
federalism. Att ställa individen rakt emot staten, individen
i teorien utrustad med alla rättigheter och staten i praktiken
allsmäktig, det var att döma Frankrike att vackla mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
