Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1789. ETT HUNDRAÅRSMINNE. 581
icke mindre än fem århundraden; ty i trots af alla skenbar-
heter har ingen revolution varit mindre improviserad. Och
då vi nu ega hvad våra förfäder så länge eftersträfvat, så
må det stå de efter godtycke beskattbara vanbördingarnes
efterkommande fritt att förhåna 1789.
I sanning, det goda, som 1789 har lemnat oss, är just
det, som våra fäder skattade högst. För dem, har man
sagt, och det med skäl, var den politiska friheten i synner-
het garantien för de borgerliga friheterna. Denna politiska
frihet, hvilken de såsom rättighet proklamerade, hafva de
icke faktiskt kunnat grunda. De hafva förstått att stifta ett
samhälle, men de hafva icke lyckats att fastställa en styrelse.
Bör man förundra sig häröfver? Folken göra i sina revolu-
tioner sällan två träffar, och fransmännen syftade framför
allt på jämlikheten. Kan man därför säga, att det samhälle,
som utgick ur revolutionen, är oförmöget att bära friheten?
Måtte detta icke vara Guds vilja! Sanningen är den, att
verket af 1789 är ofullbordadt. Det återstår att på det nya
samhället grunda en styrelse. Häraf komma dessa periodi-
ska brytningar, dessa det moderna Frankrikes fortgående
revolutioner. Men huru svårt och huru illa ledt detta före-
tag än må synas, finnes det dock ingenting, som tvingar
till att därom förtvifla. Friheten ligger i arfvet från 1789,
och detta arf kan icke styckas: Frankrike kan icke antaga
en del häraf och förkasta en annan. Skulle det också af
trötthet uppgifva egandet af den politiska friheten, så skulle
detta uppgifvande dock icke gälla. 1789 års principer lemna
intet val: de skola aldrig tillåta Frankrike att länge slumra
på despotismens förvekligande hufvudkudde.
Det finnes i dessa principer, i dessa människans rättig-
heter, som satte Burke och J. de Maistre i rörelse, likasom
ett jäsningsämne, som alltid skall sjuda i de moderna folken;
det är rättens idé. Detta rättsbegrepp har den franska re-
volutionen inpräglat i folkets samvete, och huru vågade och
huru ovissa dessa människans rättigheter kunna synas, och
hvilka missdåd och galenskaper, som häraf dragits af system-
dyrkan och sofismer hos folkets smickrare, äro de dock den
franska revolutionens ära. De hafva lagt grunden till mänsk-
lig frihet i människans samvete och därigenom gifvit den en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
