Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 KRISTIAN WINTERHJELM.
Det säges, att Samson hade två passioner, den ena var
tragediens återupplifvande — däraf hans intresse för Rachel
— och den andra var Théåtre frangais. Den senares stora
traditioner, genom hvilka det trots all nödvändig utveck-.
ling går en sträng kontinuitet, hade han ärft från Talma’s
och Mars’ stora tid, och det var hans passion att låta denna
storhetstids bästa konst gå i arf till de efterkommande.
Skulle det vålla någon skada, om här i Sverige Olof
Ulrik Torsslows sceniska uppfattning och sceniska teknik
ginge i arf till ett yngre slägte? Ett kapital från den tiden
förblifver väl lika värdefullt, äfven om man nu tager ut
räntan i kronor och öre i stället för i daler och skilling.
Ett sådant konstnärligt kapital, traditionen, behöfver den
sceniska konsten; det är med den som med gentlemannen,
den behöfver minst sina tre generationer. Dåliga tider
kunna förminska afkastningen, men fins blott kapitalet kvar,
så blir det nog bättre, då det åter igen blir bättre tider.
Vi stå uppenbarligen inför en ny tid. Hvad den bär
i sitt sköte kunna vi visserligen ej så noga veta, men alla
tecken tyda på, att en af dess egendomligheter kommer att
bli återupptagandet af åtskilliga den gamla tidens idealer,
ej minst på litteraturens och konstens område. Om så sker,
hur skall då den sceniska konsten fylla sin uppgift utan en
lefvande tradition?
Men denna tradition kunna de yngre endast få genom
att lära af de äldre. Hela frågan reducerar sig därtill, om
man hällre bör spilla sin tid med autodidaktisk »själfstän-
dighet> eller om konstnären i likhet med alla andra männi-
skor i andra förhållanden bör gå den genvägen, som kallas
att lära, hvilket ju på sätt och vis kan kallas »osjälfständigt>.
Om det roar någon, så kan han ju gärna kalla fru professor
Kowalewski för »osjälfständig>, emedan hon bygt på sin
store föregångare Abels matematiska upptäckter. Hon borde
kanhända låtit bli att studera denne geniale forskares ar-
beten och väntat tills hon på gamla dagar möjligtvis själf
utspekulerat de abelska funktionerna och först då kommit
med det därpå bygda snillrika arbete, hvilket nu förskaffat
henne ett stort namn. Men hon tyckte det var bättre att
gå genvägen, det kunde ej göra henne mindre »>»själfständig>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
