Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NODER. 3
nästan föreföll mig, som om det sakta surrade. Jo, där
bakom huset mellan träden fanns verkligen en källa. Vattnet
var ledt fram genom ett järnrör, och det föll ned endast
som en smal silfvertråd, men det var klart och smakade
rent. Jag höll tätt ihop bägge händerna och lät tåligt
vattnet droppa ned i dem, och det upprepade jag så ofta,
att slutligen den värsta törsten var släckt, hvarefter jag valde
mig den skuggigaste platsen, tog af hatten och satte mig
för att se ut öfver landskapet.
Utsikten här uppifrån var ännu långt mera storartad än
nedifrån staden. Jag kunde räkna åtta till tio småstäder,
närmare och fjärmare, som kröpo upp efter bergstopparna,
alla med kyrkan högst uppe, som ett utropstecken mot him-
melen. När jag knep ihop ögonen, sammansmälte alla färger
till en enda stor ton af opalaktig lilas, ljusblåa, blekröda
. och violetta toner utgjorde landskapets hufvudfärger, och så
inblandade sig däri den silfvergråa skuggan af olivskogarna.
Himmeln var blek, nästan hvit af värme. Men genom bergens
olika ställning till hvarandra växlade dock landskapet i ski-
nande ljus och stora violetta slagskuggor. Den ena berg-
vågen sköljde öfver den andra längre och längre bort till
den yttersta horisonten. Djupt nere på slätten lopp floden,
men den var nästan uttorkad. Dess stenbotten låg bred på
bägge sidor om den lilla strimla af lysande vatten, som
strömmade i midten. En antik bro med väldiga bågar förde
öfver den och tecknade sina mörka linier skarpt och tydligt
mot luften.
Så långt man kunde se, var slätten fruktbar, ett odladt,
blomstrande land, där människor lefde och arbetade. Öfver-
allt på bergen städer, kyrkor, villor, minnen af människors
stora och långvariga arbete — och dock ej ett ljud, allt så
stilla, som .om hela denna rikedom trollats fram som en saga,
skapad af tystnaden.
Man kunde icke se sig mätt därpå. Det förändrades i
hvarje ögonblick, som när man ser öfver hafvet, och bestän-
digt uppdagade man: mer och mer. Där långt borta lågo
skyar öfver bergen, men med ens skildes de, och solen
stack fram som en dolk, sönderref förhänget och visade en
helt ny stad, skinande hvit, kägelformigt byggd uppför berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
