- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1890 /
4

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 HELENA NYBLOM.

Den syntes så tydligt, att man kunde ha tecknat af den.
Den lyste, smålog och försvann därpå igen som en dröm i
skuggorna.

Det är alltid svårt att bestämma sig för, när man skall
gå ifrån ett ställe, där man är lycklig, — och hvarför skall
man egentligen gå? Ja — emedan man skall hem igen,
emedan dagen gär och af andra likgiltiga orsaker.

Emellertid reste jag mig efter en lång stund och började
gå vägen nedåt. Men jag hade icke gått länge, förrän jag
fann, att jag icke kom ihåg, huru jag kommit upp. Jag hade
ständigt gått så många genvägar, att jag nu stod förvirrad
och icke visste, hvilken väg jag skulle välja. Jag följde en,
som jag antog vara den rätta, men jag hade icke gått långt,
förrän jag tydligt såg, att här hade jag icke varit förut.

Jag såg mig omkring för att upptäcka, om det icke fanns
någon boning i närheten, då jag fick öga på en gosse, som
satt uppe på en klippkant under ett kastanjeträd och åt
körsbär ur en binge sådana, som han höll i handen. Så
snart han fick se mig, gaf han sig till att rutscha utför klipp-
sluttningen och stod i ett ögonblick vid min sida. Han hade
strax upptäckt, att jag önskade något eller ville fråga om
något, och han stod nu och såg nyfiket väntande på mig.

»Kan du säga mig närmaste vägen till staden?» frågade
jag. »Jag har gått ut ensam och kan nu icke hitta hem.»

»Det kan jag visst», svarade han ifrigt. »Gå bara rakt
fram, tills ni kommer till en skiljeväg, vik så af till vänster
och gå ned till madonnabilden — ett stort monument, ni
förstår! — Därifrån går vägen till höger och så igen rätt
fram. Där viker vägen af åt tre håll -— ni förstår?» — Han
beledsagade sina förklaringar med rörelser af bägge hän-
derna, hvarvid han vände handleden i alla riktningar. —
»En väg till höger, en till vänster, en rätt fram . .. Ni skall
icke gå den, som för rätt fram — icke den!» — Han skakade
starkt på hufvudet. — »Utan ni skall vika af åt höger. När
ni därefter gått ett stycke, så . .... »

»Nej, stopp, stopp!» ropade jag. »Det kan jag aldrig
hitta.»

Han såg ett ögonblick förundrad och medlidsam på
mig och sade därpå:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 05:46:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1890/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free