Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYASTE FORSENINGARNA I NORDISK MYTOLOGI. 127
asarne, hvarför Svipdagr, som på en äfventyrlig färd i underjorden kommit i
besittning af hämndesvärdet, samlar en jättehär och tränger fram mot Asgard.
Svipdagrs oemotståndliga svärd klyfver Tors hammare Mjolner, och Tor
står sedan på ett berg och kastar stenblock på Svipdagrs här. Svipdagr drar
sig emellertid mest af ädelmod tillbaka, men Asgard bäfvar på udden af hans
svärd, och Halfdan har under striden fått banesår. Försoning följer, i det
att Svipdagr i följd af sin kärlek till Freja afstår från fientligheterna och
skänker sitt svärd såsom brudköp till Frej. Svipdagr har nämligen förut en
gång varit i tillfälle att rädda Freja ur jättarnes våld, och vid detta tillfälle
intogos. de af kärlek till hvarandra. Deras återseende skildras nu på följande
sätt. >En vårmorgon kom ynglingen med det solglänsande svärdet vandrande
ensam på Bifrost upp till Asgards port och såg med tjusning dess vaferom-
slingrade borgars guldglans på planerna inom den väldiga vallgördeln. På
en blomsterhöljd kulle satt Fröja i drömmar, omgifven af gudinnan Eir och
andra diser. Sedan Svipdag skämtat en stund med portvaktaren, sade han ’
sitt namn. Då sprang den underbara porten upp af sig själf; de vaktande
ulfhundarna, som annars släppa ingen förbi, kommo i muntra språng och
slickade hans hand. Väktaren sade Fröja, att en yngling kommit, som visst
var Svipdag. Då vaknade hon ur sin dvala, ilade ut, igenkände honom och
hennes hälsning hanns upp af hennes kyss.>
Innehållet i de här citerade orden skall vara hämtadt
från det fragmentariska Svipdagsmals andra del Fjolsvinns-
mal. Denna sång är endast funnen i en så sen kopia som
från 1600-talet, den tyckes vara alldeles obekant för de äldre
författarne, och om dess karakter säger Vigfusson: »Historiens
romantiska skaplynne var tydligen i 1500-talets smak. Huru
svårt öfriga forskare haft att förstå sången framgår af Ryd-
bergs egna ord: man har hittills — förvånande nog! — an-
tagit, att borgen är en jättes gård, ett tillhåll för thursar,
och att Menglad är en jättemö.> Men att mytologerna varit
okunniga om, att borgen varit Asgard, är ej mer förvånande,
än att de äfven varit okunniga om t. ex. Svipdagrs promenad
på Bifrost, hvarom ej heller något förekommer i sången.
Däremot är skämtet med portvaktaren mycket utförligt be-
handladt, i det att det omfattar 42 af sångens 50 strofer och
är så skrifvet, att den, som ej mycket bra förstår sig på
skämt, lätt kan ta den långa dialogen mellan Svipdagr och
Fjolsviör för allvar.
Kort efter dessa händelser är det, som asarne för fjärde gången bränna
Gullveig. Hon har emellertid gift bort sin dotter Gerd med vanen Frej och
har sålunda blifvit släkt med vanerna. Dessa måste då, ehuru äfven de afsky
Gullveig, fordra bot för hennes så kallade död. Hon lefver nämligen äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
