Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 RICHARD STEFFEN.
efter denna fjärde förbränning ända till Ragnarök. Vid underhandlingarna
förolämpade asar och vaner hvarandra, och det blir ett krig, i hvilket vanerna
fördrifva asarne från Asgard till Manhem, afsätta Oden och insätta Ullr i
hans ställe. Svipdagr står naturligtvis såsom Frejas man på vanernas sida.
Detta krig står i sammanhang med >ett krig mellan Germaniens alla folk-
stammar, hvilket åter bildar en fortsättning af fejderna mellan Halfdan och
Svipdag>. Halfdan har nämligen sonen Hadding, som på intet sätt vill låta
försona sig med Svipdagr. Den senare och vanerna ha på sin sida Nord-
och Västgermaniens krigare, Hadding och asarne Östgermaniens. Slutligen
förvandlas Svipdagr af asarne till ett hafsvidunder, som dödas af Hadding,
hvarefter Svipdagr upptages i Asgard. »Där sitter nu Svipdag bland einheriarne,
och Fröja njuter nu med honom ostörd lycka.»
Vi ha försökt en något utförligare redogörelse för hela
denna Svipdagrssaga ej blott för dess nyhets skull utan äfven
emedan Svipdagr, enligt hvad som framgår, är en central-
personlighet i hela den germanska mytologien, samt dessutom
för att ge en föreställning om Rydbergs tillvägagångssätt.
Myt och hjältesagor äro kombinerade och sammansmälta till
ett enda stort guda- och hjälteepos, i hvilket delarna stå i
sammanhang med och gripa in i hvarandra. Detta resultat
har vunnits därigenom att författaren begagnat ett storartadt
identifikationssystem och därigenom att Eddasångernas upp-
gifter kompletterats med berättelser från många olika håll
och tider, ej blott frän den isländska skaldepoesien och
Saxo utan äfven från tyska och anglosaxiska källor, hvilka
få fylla i där det felas. Skulle detta ej ändå räcka till, så
öser författaren ur sin egen fantasis fatabur.
Innan vi försöka säga nägra ord om Rydbergs metod
och resultater, vilja vi först kasta en blick äfven på andra
delens innehåll. Först möta oss »Germaniska myther af forn-
ariskt ursprung», en undersökning af hvad som i germanernas
tro varit så urgammalt, att det förefunnits hos alla indo-
europeiska folk, hvarefter författaren helt kort berör de myt-
figurer, som äro af senare germanskt ursprung. Dessa äro
endast Njord, Frigg, Frej och Freja. Allt det andra rent
mytiska (Svipdagrshistorien’ är endast urgermansk) är »ariskt>
åtminstone till sin rot, äfven om åtskilligt fått. sin fulla ut-
bildning först i en senare tid, hvilken Rydberg tror hafva
varit den germanska bronsåldern, som bragte mytepopéen
till en »gräns, hvarutöfver den sedermera icke gått» (II, 201).
Den ariska mytkomplexen har författaren byggt endast på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
