Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 159
»hafsiga ovårdade naturell naturligtvis aldrig kunde bli något.
Pauvre petite!
Tillsvidare lämnande Anna Wahlenbergs intressanta
borgarinteriör, öppnas oss nu förläggare- och författarvärldens
mysterier af hr Geijerstams kompetenta hand. Det är någon-
ting ganska sorgligt och lustigt, som här bjudes åskådaren,
hemska och löjliga skildringar af den svenska afundsjukans och
tränghjärtenhetens härjningar. Det är en liten sedekomedi
bakom farsens skalkande mask, med allvar på botten, trots
skämtets skum vid randen. Dess bägge första akter bjuda
på en löpande teknik, den tredje är mer tung, dessutom
onödig, så framt den ej innehöll en scen, som hör till svenska
lustspelslitteraturens yppersta: förläggareduellen. Pjesen göres
bra, trots det att hvarken hr Hirsch eller fru Christiernson
voro så fina och sympatiska som man velat se det unga paret.
Fröken Gottschalk som frun n:r 2 var i det hänseendet bättre,
om ock den robustare företrädarinnan var en mer värdig dotter
till sin moder, den bastanta fru Tollin-Fornell, en af denna
utmärkta skådespelerskas allra bästa framställningar. För-
läggarne voro ypperliga på hr Bergströms och Wagners för-
lag, särskildt den förre var alldeles ovanligt fin i sitt som all-
tid muntrande spel; pjesens resonör till sist hade i hr Rund-
quist en mycket behaglig framställare, alldeles fri från hr
Fredriksons fasoner, som annars i dylika roller bekaja —
många.
Hr Geijerstam har med detta lustspel — »Aldrig i lif-
vet» — intagit en aktad plats bland våra inhemska få lyc-
kade dramaturger och gifvit godt hopp om än kraftigare
utveckling. Den allmänna uppmuntran och det stora bifall,
som stycket rönt, torde kanske emellertid orsaka att till
detta styckes ämne — kommer hr Geijerstam aldrig mer åter.
Den uppblomstring af Sveriges inhemska dramatik, hvar-
om i ett föregående häfte af denna tidskrift talats, har under
innevarande spelårs lopp tagit god fart å flera af Stockholms
förnämligare scener. Å den Kongl. dramatiska efterträddes
sålunda Ernst Lundquists »Ett löfte» af Tor Hedbergs »En
räddare», ett ganska lofvande sceniskt arbete, utvisande af-
gjorda framsteg i konsten att skrifva för scenen, om man
ännu icke kan af hr Hedberg fils vänta all den teaterteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
