Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 A.
och scenblick som hos hr Hedberg pere. Utan tvifvel skulle
denne senare gjort något ganska kostligt i äkta lustspelsstil
å la Susanna och gubbarne af de bägge vännerna, den
räddade och räddaren, hvilken senares figur icke gör den
effekt, som en mer konstförfaren modellering skulle frambragt:
Handlingens onekliga tunnhet öfverskyles af stundom rätt
lyckligt funna episoder, men såsom en öfvervägande olycklig
detalj måste kännetecknas gästbesöket i andra akten, hvaraf
skulle kunnat göras något mycket muntert och realistiskt,
men som nu verkar både karikeradt onaturligt och tekniskt
otympligt. Däremot måste man taga författaren i försvar
med anledning af hans giftermålsplaner för drängen och
pigan och gamle patron. Sådant skotrar visserligen ansen-
ligt i de högre klassernas öron, men är en ganska naturlig ’
sak hos allmogen, som med nästan rörande oskuld däri ser
intet ondt eller nedsättande. Hr Hedberg har med både
naturtrohet och grannlagenhet behandlat detta ämne, som
för hvar och en kännare ger en solid prägel af trovärdig-
het åt hans arbete trots vissa mindre lyckade enskildheter.
Som sig bör, voro teaterns bästa krafter anlitade, hvaribland
fru Rundberg denna gång tog segerpalmen. Hennes fram-
ställning af pigan — fästmöns svåra och vanskliga parti —
var öfverraskande säker och konsekvent, prydd af många
finkänsligt tänkta detaljer, så i yttre som inre måtto en spe-
gel af naturen, alldeles såsom den äkta sceniska konsten bör
vara. Fru Hartman uppträdde åter igen i en för hennes
kända favoritsystem lämplig roll, som dock af författaren
hållits mycket naturligt utan någon fadd ingenue- eller vild-
hjärne-bismak i den kända tröttsamma stilen. Det säger
sig själft, att fru Hartman visade sig tacksam för sin tack-
samma roll och förvaltade sina pund med ekonomi och för-
stånd. Hr Hedin gaf brukspatronens roll med en häpnads-
väckande ungdomlig tapperhet, som mer än väl visar, att
det gamla gardet ger sig ej — och dör inte heller.
Däremot var hr Hillberg ej vidare intressant i räddarens
roll och i drängens hvarken hr Hartmans franska vicomte-
chevelyr eller exempellösa »landsmåb på sin plats. Om
detta stycke af författaren omarbetades i antydd riktning,
tro vi gärna att dess framtid skulle vara betryggad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
