Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SJÄLFBIOGRAFI. » 279
relse måste hvar och en som ej förlorat all vördnad för sina
fäders tro läsa följande ord (sid. 71): »Jag har kvar det exem-
plar af Nya testamentet, som min far gaf mig, då jag var tio
år gammal, och likaså den psalmbok, som jag vid samma tid
erhöll. Denna .bok har under mer än femtio års flitigt bruk
blifvit alldeles utsliten. Jag satte nytt band på boken en
gång, men jag behöll de gamla permarna, ty där står på
inre sidan en psalmvers, som min far hade inskrifvit, när han
gaf mig boken.»
Ha vi följt den unge Svedelius med intresse under hans
skol- och gymnasiitid i Köping och Västerås, så följa vi
honom med icke mindre intresse under hans studenttid i
Upsala. Allt intresserar oss, icke blott kvad han berättar
utan äfven hans säst att berätta, som, äfven i de fall då inne-
hållet är jämförelsevis mindre anmärkningsvärdt, alltid fängslar
genom stilens kraft och originalitet och denna fina, god-
modiga humor, som, stundom kanske omedvetet för honom
själf, öfverallt ligger som ett skimmer öfver hans framställning.
Sedan vi sett honom vid 15 års ålder (år 1831) aflägga
en utmärkt studentexamen och med nöje lyssnat till hvad
han har att säga om sina examinatorer, om de första Upsala-
intrycken, om de billiga lefnadskostnaderna m. m., och
sedan vi med oförminskadt intresse följt honom under hans
kondition hos Lagerbjelkes på Älfsjö, följt honom i både
glädje och sorg! — växer. detta intresse ännu mer, då vi
åter se honom inne i Upsalalifvet och därmed hans egentliga
akademiska studietid tagit sin början från och med vårtermi-
nen 1835. Men innan han skrider till berättelsen om denna
sin Upsalatid, gör han i ett särskildt kapitel, som, i förbi-
gående sagdt, är ett af de intressantaste i boken — en själf-
betraktelse eller hvad han kallar en »vivisektiom» på sig själf.
»Jag vill beskrifva för mig själf, hurudan människa jag var
när jag var ung>, säger han. »Jag skall tala om hufvudets,
hjärtats, karakterens beskaffenhet. Det blifver en vivisektion.»
Och en sådan blef det, och en af de fullständigaste.
Hans dissektionsknif gör djupa snitt, och det är med verklig
rörelse vi här skåda in i ett människohjärta, som synes mer
än de flesta ha öfvat sig i ödmjukhetens sköna dygd. Med
! Fadern dog 1834.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
