- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1890 /
280

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280 N. P. Ö.

huru olika intryck läser man icke dessa själfbekännelser och
vissa andra, som i vår tid sett dagen.

Han framdrager och skärskådar sina svagheter både på
intelligensens och karakterens område och medgifver, att
liksom dessa funnos redan i hans ungdom, så ha de följt
honom hela lifvet igenom. Till slut talar han äfven om sitt
yttre uppträdande och upplyser bland annat, att han »icke
var alldeles fri från en viss behagsjuka att gå i »granna klä-
derx(!), att han var »otymplig i alla kroppsliga färdigheter»
och att han »var af naturen oåterkalleligen bestämd att vara
en i hög grad opraktisk person>.

Men å andra sidan nämner han med samma uppriktig-
het vissa sina egenskaper, som voro ägnade att utgöra en
modifiering af eller motvikt mot hans många svagheter, fel
och lyten, ty han vill vid sin själfpröfning skipa full rättvisa.
Tankeförmågan, ehuru föga stark och klyftig, »är icke ofrukt-
bar», »idéerna flyga fram med fart>; var han med viss rätt
ansedd som flegmatiker, så hade han dock »en viss känslig-
het gömd under en frusen yta» och »med det: flegmatiska
sinnet följde en viss fromsinthet>. Var han en ofilosofisk
människa, så var å andra sidan dock det religiösa intresset
’ mycket starkt, särskildt i fråga om den kristna sedeläran,
och »ehuru han var klen i den lärda konsten att sköta ab-
strakta tankeledningar, så hade han dock »ett stycke någor-
lunda sundt bondförstånd»; och var han på det politiska om-
rådet konservativ, så var han äfven »en progressiv natur».
Distraktionerna har han väl icke lyckats skingra, »men, säger
han, »någon synnerlig skada ha de icke gjort hvarken åt mig
själf eller andra», ja, han kunde ha tillagt, att de beredt
mången ett godt och uppfriskande löje. Han »unnade för
öfrigt alla människor godt och tyckte synd om olyckligt
folk» och tänkte äfven på den Heliga skrifts ord: »Hvad I
viljen människorna skola göra eder, det gören I ock dema.

Han uppräknar i detta sammanhang några »negativa
dygder», som han hade, eller »karaktersfel som han icke hade>.
»Stursk och uppstudsig mot lag och ordning var jag icke, ej
hetlefrad, argsint och snarsticken, ej envis med egna me-
ningar, ej oförsynt, påflugen och anspråksfull, ej högfärdig,
egenkär, inbilsk och hvad man med ett nymodigt ord kallar en

mo al —- OR OR -— Bete RR a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 05:46:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1890/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free