Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS ORIENTPOLITIK OCH SVERIGE. 537
dess intressen emot Ryssland. Dock var den österrikiska
politiken alltid beredd på att uppoffra dessa intressen för
sina egna, så snart en uppgörelse med Ryssland tycktes er-
bjuda ljusare utsikter. För Preussen voro de österrikiska
protesterna till Turkiets förmån välkomna medel att förmå
Ryssland till eftergift. i fråga om Polens integritet. Fredrik
II begagnade bäda de rivaliserande östmakterna att ömse-
sidigt skrämma hvarandra och främjade därigenom sina egna
planer emot bådas innersta vilja. Ryssland motarbetades
naturligtvis i Konstantinopel äfven af Frankrike, som fort-
farande uppmuntrade turkarne till envist motstånd. Ryss-
land understöddes icke heller tillräckligt kraftigt af England,
som visserligen lofvade att godkänna dess yrkanden på
Turkiets bekostnad, men endast mot villkor, att Katarina icke
gjorde anspråk på någon besittning på andra sidan Bosporen
och Dardanellerna. Det var den grekiska ön, som i rysk
hand syntes betänklig för den engelska sjömakten och handeln
i Levanten. Sålunda begynte vid denna tid rivaliteten äfven
emellan England och Ryssland yppa sig, om också svagt
och utan att medföra en rubbning i makternas gruppering.
Katarina måste emellertid foga sig i en jämkning af sina
villkor. Turkiet uppnådde en mildring i sitt öde genom de
kompensationer, som Ryssland förskaffade sig för egen del
och beviljade Österrike och Preussen medelst Polens delning.
Denna frågas lösning uppgjordes på våren 1772, ehuru själfva
de officiella traktaterna först något senare fingo sin definitiva
redaktion. Men därjämte måste Katarina förunna turkarne
ett stillestånd, hvarunder fredsförhandlingar skulle öppnas med
biträde af Preussen och Österrike såsom medlande makter.
Sålunda beramades fredskongressen i Fokschani, där villkoren
närmare skulle bestämmas. Så mycket var dock på förhand
afgjordt, att Ryssland frånträdde sina anspråk på Donaupro-
vinserna. Grigorij Orlov utsågs till den förnämste ryske
underhandlaren och uppträdde därvid med så stort öfvermod,
att turkarne oaktadt all eftergifvenhet bemannade sig till att
envist afböja de villkor, som syntes dem alltför hårda. Med-
lingsmakterna utöfvade ringa inflytande på förhandlingarnas
gång, enär de ryska sändebuden ej ville tillåta deras närvaro
vid sammankomsterna med turkarne. Hvarken Preussen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
