Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538 HARALD HJÄRNE.
Österrike voro för öfrigt numera synnerligen ifriga att på-
skynda fredsslutet, sedan de vunnit garantier emot Rysslands
alltför stora maktutvidgning.
Måhända skulle ändock turkarne nödgats redan vid denna
tid underkasta sig, så vida ej andra händelser inträffat, som
med ens förändrade sakernas ställning.
R CJ
&
I Petersburg tog partistriden vid hofvet en sådan vänd-
ning, att Orlov på eget beråd tvärt afbröt underhandlingarna
och skyndade hem för att personligen försvara sitt inflytande
mot Panin. Hans ankomst skrämde kejsarinnan, som fruk-
tade det värsta af hans våldsamma lynne. Hon vägrade först
att mottaga honom och lät omsorgsfullt förstärka bevaknin-
gen omkring sitt palats. Visserligen kom sedan en förlikning
till stånd emellan henne och hennes förtörnade gunstling.
Men OÖOrlov kunde ej finna sig i att spela en underordnad
roll. Han lämnade hofvet och begaf sig till Moskva, där han
någon tid efteråt dog i vansinne.
Under dessa inre förvecklingar i Petersburg försumma-
des de turkiska angelägenheterna, och samtidigt öfverraska-
des den ryska regeringen af underrättelsen om Gustaf III:s
revolution, som väckte ett ofantligt uppseende öfver hela
Europa. Det effektfulla sätt, hvarpå det svenska konunga:
dömet återtog sin ledande ställning i sitt eget rike, förhöjde
själfva den viktiga tilldragelsens intryck i hög grad. För
ryska regeringen låg det närmast till hands att betrakta den
svenska revolutionen såsom ett schackdrag af Frankrike, som
därigenom ville utplåna verkningarna af sina diplomatiska mot-
gångar i Polen och Konstantinopel. Man väntade i Peters-
burg ett plötsligt anfall af svenskarne, och äfven den engelska
diplomatien trodde, att en svensk flotta vid denna tid ej
skulle hafva mött något hinder i Finska viken och vid Kron-
stadt. En så farlig svensk flotta fanns visserligen ej, och
Gustaf III hade annat att tänka på än att angripa den ryska
hufvudstaden. Men bekymren i Petersburg lugnades ej så
snart. En inspektion af de ryska fästningarna vid finska
gränsen öfvertygade regeringen om deras oduglighet. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
