Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 HARALD HJÄRNE.
Den väsentliga karakteren och de hufvudsakliga upp-
nådda resultaten af Rysslands orientpolitik i vårt århundrade
äro lättare att skönja, om än de särskilda dragen ännu tarfva
noggrannare utredning.
Efter kongressen i Wien intog Ryssland bland alla
kontinentens stater den nästan mest lysande maktställningen
och betraktades än med fruktan, än med hopp som den
återupprättade ordningens pålitligaste väktare. Men det har
omsider blifvit fullt uppdagadt, att den heliga alliansen, hvars
blotta namn på sin tid skrämde och tjusade så många sinnen,
icke var en förklädnad hvarken för Rysslands eller Öster-
rikes hegemoni utan knappast mer än ett namn. Under
kongresspolitikens bullersamma operationer emot de kon-
stitutionella idéerna kämpade kabinetten i Wien och Peters-
burg en hårdnackad diplomatisk strid om sina orientaliska
intressen, och Metternichs statskonst skydde ej att anlita
själfva det parlamentariska Englands hjälp mot heliga allian-
sens upphofsmah. Alexander måste i det hela gifva efter,
och det grekiska frihetskriget, som syntes enkom ägnadt att
återupplifva traditionerna från Katarinas dagar, begagnades
ej af honom till nya segrar och eröfringar. Under tiden ut-
bredde ’ sig i Ryssland en allmän harm däröfver, att trosför-
vanterna lämnades i sticket, och denna harm förknippades
med de liberala sträfvanden, som hade sitt ryggstöd i en
del af den från Frankrike återkomna arméen. Nikolaus slog
ned de konstitutionella resningsförsöken och kastade sin här
emot Turkiet, som han diplomatiskt och militäriskt angrep
än i samråd med andra makter, än på egen hand och stödd
på Rysslands särskilda traktater. Han lyckades slutligen att
försöka sig om bistånd af den franska restaurationsmonarkien,
som hoppades befästa sin ställning genom Rhengränsens
återvinnande, och ett allmänt europeiskt krig var nära att
utbristaa Men Nikolaus betänkte sig, när hans här började
upplösas af sjukdom midt i sina segrar. Preussen, som kände
sig närmast hotadt af ett sådant förbund mellan sina båda
grannar, åtog sig fredsmäklingen på Rysslands eget uppdrag.
Traktaten i Adrianopel 1829 gaf Ryssland endast några öar
i Donaumynningen och för resten ersättning i Asien. Kom-
promissen emellan de ryska eröfringsplanerna och det engelsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
