Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, min Gud! frågade jag borgmästaren Ijocka Balkman, som
jag några ögonblick derefler råkade, men min Gud! hur kommer det
sig att den gamla narren kamrer Hoppenroth kommit med i societeten?
Borgmästaren, en fet, mycket märkvärdig person, betraktade
mig högst förundrad, under det alt han knäppte på sin snusdosa.
”Kamrer Hoppenroth,” började han, ”är en ganska respektabel,
allmänt aktad man, en man med kunskaper, ovanliga kunskaper i
åtskilliga vetenskapliga grenar, en verklig talang — med ett ord, en
älsklig omgängesvän och så vidare, så att brors (jag kallade honom
farbror) fråga Mer sig något besynnerlig. Min vän kamrern har hela
stadens aktning för sina solida egenskaper.”
Men när fick han dem alla? När jag sednast var i staden, år,
låt se — 1840, så var han allmänt ansedd för en narr — han bodde
den tiden i gamla besökarstugan vid Vester Tull och skref rent —
och ingen menniska — när blef han en sådan karl, så upplyst och
så vidare?
Borgmästaren tog sig en pris. ”Jo, min bror, för fyra år sedan,
det vill säga 1845 — han hade en gammal tant, en mycket bra
menniska, som . . .”
Jaså, som gaf honom ledning, som öppnade en ny bana för
honom?
”Ja, som öppnade en ny bana för honom.”
Det är verkligen någonting, som jag allestädes sett bekräftadt,
att det skall vara en ädel qvitina, som skall ge vårt lif en ny rigtning.
”Jaha.”
Det är någonting så klart i hela deras framställningssätt,
någonting så bjert gripande, att de kunna omvända en syndare från lasten
och göra en klok menniska af en narr.
”Hvad menar bror?”
Jo, att det är qvinnans herrliga privilegium att upprätta den
fallne — att — (jag var inkommen i fantasiens verld och höll en
lång föreläsning öfver qvinnan).
”Jaha — sant nog! sant nog!” pustade borgmästaren; ”men •
min vän Hoppenroths tant —”
Ja, hon log honom om hand, hon upplyste hans förstånd, hon
bildade hans hjerta — ack! jag fattar allt, hon offrade möda och
varm qvinlig gödhet på honom.
”Hm, bror är en riktig skald, en poet, hä hä, det kan höras,
hä hä, på resonemanget.”
Hur då? jag tycker att det är sundt och rikligt.
”Jaha, kan så vara, kan så vara; men bror Hoppenroths tant
tog en myckel ginare väg.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
