Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tighet behagat henne, kanske också någon idé, som följt med
ordströmmen.
Både jag och löjtnanten tego: vi hade begge att länka p5T
Plölsligen bröt hap tystnaden och sade: Och den förb—nåde
prestsjälen till på köpet.
— Pastor Fikonlöf?
— Ja, ser magistern, nu i tants bedröfvelse, så har han fått
makt med henne och gör henne splitter galen. Han talar om alt
hon ådragit sig himmelens förbannelse, att barnen derföre straffas
med sjukdom och död — han kunde åtminstone veta alt barnen höra
Guds rike till — men si, de äro alla födda med synd och kunna
tio, elfva år gamla inte ha tron naturligtvis så komplett i ordning,
som han har den i sitt hjerta — det måste se ut som en
kautschucks-pung, svart och läderartadt allt igenom.
— Men kan icke lagmannen... ?
— Hvad kan han här? ingenting; — hvad kan mannen göra,
hvad hjelpa hans böner och föreställningar, hvad hjelpa barnens
tårar och böner, hvad hjelper husets undergång och olycka, då en
läsarprest får lag i en svag, kärleksfull och ångrande qvinnas hjerta?
Han talar i Guds namn — han påbjuder sånger och böner, ånger
och ruelse, i stället för elt verksamt lif, i stället för uppfyllelsen af
en makas och mors skyldigheter — ty hon skall allena Ijena Gud.
Jag undrar hvad läsarpresten sjelf skulle lefva af, om alla gingo in
på hans lalhundslära; men det behöfs icke, — han har sina far, som
ingenting behöfva göra, — och gellerna, som ej ha lid att sjunga och
bedja från morgon till qväll, få föda sällskapet.
— Men har då ej ni, bäste löjtnant, eller lagmannen, upplyst
henne om att herr Fikonlöf är en ganska vanlig menniska — för att
tala lindrigast — eller en dålig menniska, för alt lala rent ut?
— Det? — det? alt han burit sig åt lömskt, trolöst, otacksamt
och lågt är tvärtom en förtjenst — han har en hel hop att ångra —
det är just allt det der, som ledt honom på andra tankar — nej
bevars, herr Fikonlöf gör sig rent af en förtjenst af att han burit sig
gement åt då han lefde i köllet — det stör ej hans kredit på något
sätt, ty han gråter ihop med tant öfver syndens makt, — hans är
verklig — hennes inbillad, men desto värre. — Hon är sjuk, stackars
tant; men vår gamla landsdoktor, som vågade säga herr Fikonlöf att
hennes melankoli kom af sjukdom, förklarades genast för en Belials
man, som icke kunde begripa att det var en sann syndaånger.
— Således omöjligt att bli af med hans hjelp?
— Alldeles omöjligt — här är han oupphörligt, och far han
bort, skickar lant expres efter honom — han regerar hela huset; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
