Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Ett giftermål af kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi voro som i ett Arkadien. — Fru patronessan beklagade sin
lilla gubbe, som haft så mycket besvär, och patron var glädjen sjelf
fastän allt détta slagit ett djupt hål i hans kassakista.
— Bref med posten, svåger, sade Napoleon inträdande,
kastande ett bref på bordet.
— Det är från lagmannen, yttrade brukspatronen — troligen elt
toud. — Bryter brefvet.
”Högädle herr brukspatron!
Med 3agens post har jag fått den sorgliga underrättelsen, att hr
grefven och landshöfdingen i anseende till sin svärmoders hastiga,
frånfälle, uppskjutit sin resa och efter all anledning begär permission
för att först i vår mottaga sitt län. Jag hoppas alt herrskapet icke
gjort sig alltför mycket besvär och förblifver etc. etc.” ■
Brukspatrons ansigte, eljest rundt och välmående, förlängdes
ungefär, som det ser ut då man speglar sig i bottnen på en silfversked
— hans runda ögon tittade på fru svärmor, sin hustru, svägerskorna
och på mig. Ingen af oss hade till en början just betydligt alt säga.
Del blef en tystnad på en half stund.
Slutligen började fru svärmor: Således äro vi dragna vid näsan
af min kära mägs lagman. — Min kära måg har en egen förmåga att
ställa till trefligl för sina fruntimmer. Nu ha vi hela huset fullt af
mal och viner, lånade möbler, lånadt silfver, lånadt duktyg, kokfru —
symamsell -— bjudna främmande — ack! du himmelens Gud,
hvar-före skulle jag öfvertala dig att ta en menniska, som du bör hala. —
Ack, förlåt, Lina, förlåt din mor!
En högst rörande scen uppstod, under hvilken mor och dotter
höllo hvarandra i famn ‘och blandade sina tårar.
Patron, som tyckte att han ändå borde göra något, steg upp och
sade: Det gör ingenting, ta mej f-n det gör någonting — kostar gör
det; men det får gå, sa’ Trasman — tyst nu, mamma — tyst nu,
min egen Lina — tilläde han och ville skilja dem åt.
— Låt bli mig, vilddjur! vill du hindra en mor att trycka sin
egen dotter till sitt klappande hjerta. — Du är ingen menniska, du är
en varelse från afgrunden. — Du göder dig och du gläder dig åt
vår ångest.
— Men, sade jag, bästa rådinna!
— Jaså, jag skall kanske få moral af min kära mågs domesliker
också, skrek gumman, skummande af raseri.
Jag var lemligen lugn; men höll på alt bli förargad — det der
ordet ”domeslik” slack min lilla fåfänga — men jag tog det klokaste
partiet, fattade patronens arm och sade: Nu, herr patron, är det bäst
att vi begge gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
