Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Ett giftermål af kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verne, men aldrig hörde jag talas om nerver förr i verlden. — De
måtte ha lagt sig till det otyget på sednare tider.
— Och herrskapet kom hit?
— Ja — min svåger Napoleon Fiasco följde med.
— Hvarföre har han fått namnet Fiasco?
— Jo, se den roliga Hjortsberg stod fadder, och hade ritat det
namnet på lappen, så att pojken, till sina föräldrars förundran, döptes
till Fiasco.
— Det var löjligt.
— Jaha — ja, så lefde vi som ett par turturdufvor i
fem.månader; men så började Lina längta efter mamma och skref bref på
. bref och så kom mamma och hela släpet — och sedan har hon
blif-vit qvar och med hvar dag värre. Det säger jag magistern — om
magistern gifter sig, så om frun längtar efter mamma, så låt henne
resa till mamma, men inte mamma till henne — spegla sig i mig.
Om vår Herre ändå ville kalla mamma, hon har ingenting här att göra
annat än ställa till förargelser.
Som ”knytet” sagt — påföljande dag var allt lugnt igen. Bud
skickades åt alla håll för att rådgöra med socknens alla fruar, på
eftermiddagen stod bakgården full af vagnar, och fru efter fru
troppade in i huset.
När elden blir lös i London, tar brandkorpsen hand om huset
— egaren har ej ett ord att säga — hans effekter räddas af
främmande händer — han får ej ta något. Så var förhållandet nu på
Gyllebo. Man utsåg rum, man ordnade allt, utan att låtsa om att en
patron fanns.
Man kan ej, ulan att ha sett det, tänka sig en sådan Jerusalems
förstöring som nu anställdes. Alla patrons möbler, som voro
gammalmodiga, utflyttades i mangel- och vagnbodar eller på vindarne,
och grannarne läto föra dit en he.l hop nytt, grannt, men som icke
passade ihop. Expresser gingo dagligen till staden, en kokfru kom
ut, det slagtades, bakades, bryggdes, allt på en gång, ty man skulle
göra ett stort kalas, för att visa hvad länets patroner kunde då de
ville. Med ett ord — under åtta dagar gafs ingen rast eller ro —
helst som syjungfru kommit och hela den qvinliga delen af familjen
fick nya klädningar.
Ändlligen den tredje på eftermiddagen var allt lugnt, alla
skrynk-lor jemnade, allt groll förbi. Min discipel hade varit fri hela tiden
och gjorde ohägn i köket, besökte syltburkarne, smakade på
konfekten och satte i oordning, samt fick tillrättavisningar af pigorna.
— Gud ske lof och tack, sade rådinnan, nu kunde vi taga emot
hans majestät — bjudningarne äro affärdade — mat och vin ha vi Gudi lof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
