Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digheten och häftigheten, mellan en frihet som utgör ett nationeN
grundbegrepp, och friheten som en flyktig idé. Vi derhemma tåla
ingen yttre tvingqpde makt, vi lyda blott oss sjelfva och den
regering som är vår. — Italienaren deremot kastas hit och dit, än
herr-skande öfver en hel verld, än slaf under några ia, tål intet eller allt
— det beror på omständigheterna. HÖr vivatropen för ståthållaren
när han träder ur sin vagn. Det är ett beskedligt, men barnsligt folk.
Skola vi gå in i kyrkan?
— Ja.
De begge främlingarne fortsatte sin gång. De behöfde ej, som
de infödde, tränga sig fram, ty folket lemnade rum för de ovanliga
gästerne, fastän en och annan rättrogen mumlade mellan tänderna
någonting om kättare, som oskärade templet.
Desse resande nordbor voro — jag vill nu erkänna sanningen,
tilläde tant Margreta, unga baron Ankarstjerna, och . . .
— Och magister Gerhard, tilläde jag, t— se så, Gudskelof, nu
ha vi honom igen.
— Nå ja, magister Gerhard, som var den unge mannens
följeslagare, informator, guvernör, om man så vill kalla det; men framför
allt hans bäste vän.
Emellertid blef denna role honom ganska svår; ty unga Felix,
nu tjugulvå år gammal, hade vuxit ifrån informatorn och guvernören,
och endast vännen återstod. Också hade de olika sysselsättningar;
den unge uppsökte alla konstens skatter — den äldre lärdomens.
Under det att den unge hela timmar stod försjunken i betraktande
af den då ej ännu förstådde Leonardo da Vinci’s nattvard, satt den
äldre fördjupad i forskningar i Boromeiska bibliotheket, der han ur
handskrifterna gjorde utdrag. Sålunda voro de verkligen ej så
mycket tillsammans, som deras vänskap och deras landsmanskap skulle
gjort troligt. Begge ville på sitt sätt hemta frukter af resan, och
dessa plockade från olika träd. Dock, en punkt fanns der de
sammanträffade, och det var i jesuiternas kollegium, dit både böcker och
konstskatter lockade dem begge.
Unga baron Felix kunde dock aldrig vänja sig vid
jesuiter-brö-derna; men deremot tycktes magister Gerhard mycket nära sluta sig
till en pater Lonarus, en lärd jesuit, som med snillets ljus och trons
värma förmådde upplifva hvarje föremål han hade för sig. — Hör
på, Gerhard, yttrade en afton Felix till sin vän, jag kommer från
la Scala.
— Och der? frågade denne enstafvigt.
— Ack ja, började ynglingen, det är emellertid förargligt, att
du är så prosaisk af dig, så genomfprståndig, så klok — hm —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
