Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Felix kastade sig vårdslöst i en ländstol och började: — Jo,
ser du, jag besöker la Scala — jag finner det lika roligt som du att
sitta i jesuiter-kollegium eller i det Boromeiska bibliotheket och
studera böcker och jesuiter, begge lika inbundna — nå väl, jag hade
min vanliga plats; men jag observerade i nästa loge en flicka
skönare än alla de sköna jag sett i Europa. Jag vill ej jemföra henne
med våra blyga blomiiior der uppe, blåögda och söta; nej, du, svarta
lockar, svarta, blixtrande Qgon’, en bländande hvit hy . . . alabastern
ser grå ut, och snön — likgodt, om snön kan jemföras — och
der-till rosor på kinderna, runda läppar som svälla af kärlek, en vext —
men du sitter ju så tvär och stel, som då jag i tiden deklinerade
Mensa för dig — hör du inte, hon är en engel.
— Jaså.
— Jaså! nå det är ett godt svenskt ord, jaså.
—- Var det ingenting vidare?
— Jo, ser du, en liten, mycket svart herre i samma loge
började tala med mig och slutade, då det var ganska trångt i vår, med
att inbjuda mig i deras loge. Jag gick naturligtvis, blef presenterad,
eller rättare sagdt presenterade mig sjelf — och flickan rodnade och
jag märkte att hon, så snart jag såg bort, betraktade mig — nå,
inin kära Gerhard, är nu detta icke början till någonting?
— Jo, till en olycka.
— Men är du då befängd? Att en beskedlig karl ber mig gå
in i sin loge, att jag der träffade en underskön flicka, att jag blef
kär — ä’ allt det der en olycka?
— Det blir, — nå flickans namn?
— Ja, ser du, känner du historien, så vet du att det fordom i
denna goda stad varit flera stycken herrar Sforza.
— Ja.
— Och flickan är en afkomling af dessa i rätt nedstigande linie;
hon heter Fransisca Alboni — är rik, vacker -— en främling här
liksom jag — rest hit för sitt nöje, för att se Domen, la Scala — allt
med ett ord, och dessutom för att andas samma luft som sina förfäder.
— Och vidare?
— Jo vidare, jag lår besöka dem.
— Lyd mitt råd — låt bli.
— Vi få se — god natt med dig, yttrade Felix, tydligen utan
att bry sig om sin väns varning, och gick in i sitt rum.
Gerhard satt länge försänkt i tankar; ändtligen steg han upp,
gjorde några slag på golfvet och suckade: Gud låte oss en gång
åter komma hem; detta slutar aldrig väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
