Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tant Margaretas soiréer. Genremålningar
- III.
- IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej — den är också nu slut.
— Nej — nej! Ett af offren för hans grymma vällust mördade
sig i hans egen närvaro; — då dolken satt i hennes bröst och hon
rosslande kämpade med döden, sade hon: — Galiazzo, kom ihåg den
blå ormen i ditt vapen — den skall en gång sluka ett blödande barn
— den sista Sforza, den sista, i hvilken ännu en droppa af ditt blod
flyter — först sedan är förbannelsen löst.
— Och detta tror ni?
— Ja — och nej; men jag fruktar det — farväl, Felix —
farväl! ropade hon halft förtviflad och störtade i hans armar.
I detta ögonblick upptäckte de att de ej voro ensamme — den
gamle hustjenaren Marco, som mottagit Felix’ guld och släppt honom
in, väckte med ett slag på axeln dem begge ur berusningen, sägande:
Marchesen är nära — fly!
*
IV.
Tant Margreta tystnade några ögonblick, under hvilka vi
bemödade oss att utfundera utgången. Nu är det då temligen säkert, tant,
att Felix Ankarstjerna helt simpelt enleverar den vackra fröken och
så vidare.
Tanten återtog tråden af sin berättelse. Efter detta ögonblick,
fortfor hon, var det ej mera möjligt för Felix, att åter få träffa
Fransisca. Han vandrade hvarje afton ut ensam, ty han vågade ej
anförtro Gerhard en enda stafvelse om hela saken — han gick således
ensam; men han kunde ej märka ens en skymt af ljus i det gamla
marmorpalatsets höga fönster. Det tycktes vara utdödt.
— Äro de borta, har hon flytt och hvar äro de väl? ty att de
skulle göra resor, det berättade man mig. Han fortsatte dock hvarje
afton sin vandring omkring det stora palatset; men utan att vinna
något annat än då och då en regnskur, hvars slut han måste afbida
i någon portik. Det var en mörk afton han af denna orsak hade
insmugit sig i portgången till en hög mörk byggnad, hvars bestämmelse
han ej hade reda på. Intet enda fönster sågs åt gatan, och det
djupa porthvalfvet var lågt och nedtryckt samt stängdt med en
jernbeslagen port. Regnet prasslade ned från rännorna på gatan, som stod
som en sjö. Felix hade stått der länge för att afbida det obehagliga
naturfenomenets slut, då hans uppmärksamhet plötsligen väcktes af
steg innanför porten. Straxt derpå vreds en nyckel i låset och
porten öppnades. Tvenne personer, begge insvepta i kappor, kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0105.html
