Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi kommo in, satt der en i högsta grad smutsig qvinna i
kretsen af några likadana barn. De hade framför sig ett fat potatis
och tyektes äta med god aptit. — Åh, herre Gud, se mamsell Mimmi!
ropade menniskan och rusade upp, fick tag i Mimmis brokiga ärm och
tryckte en kyss derpå.
— Kära Fiolrotska! jag är inte mer än en menniska, som ni —
jag vet att Fiolrotskan håller af mig — jng har sett Fiolrotskans hjerta.
— Jag har sett Fiolrotskan i lifvels allvarligaste, förskräckligaste
ögonblick. — Ja, Margreta, jag har sett denna arma menniska blödande
i hufvudet af ett slag, som hennes man tillfogat henne, jag har
skaffat henne plåster, jag har sjelf förbundit hennes yttre sår och efter
min förmåga helat hjertat. — Hur är det nu, lilla Fiolrotska ?
— Å herre Gud! det kan inte vara bra; visst har Fiolroten
arbete, men inte få vi mycket, och om inte mamsell Mimmi vore, Gud
välsigne lilla söla, goda mamsell och löne henne på ändan.
— Ja, Fiolrotska, tacksamheten är en dygd — Gud hjelper
alltid den, som med tacksamhet väl och förståndigt använder hvad goda
menniskor, i hans namn, gifva åt den arme och förskjutne. Här är
en min vän; hon skall, då jag icke har tid, se om Fiolrotskan, hon
skall vara en syster åt Fiolrotskan, en mor för Fiolrotskans barn och
så vidare — lofva mig blott att med ödmjukt sinne lyda hennes
förmaning. — Inte sannt? Margret! vi skola hjelpas åt, vi skola upplyfta
denna arma varelse ur eländet.
Jag lofvade hvad jag kunde.
— Se här, Fiolrotska, återtog Mimmi och tog upp en sedel ur
piraten, se här, min goda qvinna.
— Gud välsigne och bevare min lilla välsignade, söla, goda
mamsell, som Gud ulsändt till de fattiges välfärd! ropade den
smutsiga menniskan och kysste min nya vän på klädningsärmen.
— Låt nu se, Fiolrolska, alt hon använder den ringa skärf jag,
ledd af Guds kärlek, skänkt henne — använder, säger jag, denna
ringa gåfva till sin och de arma barnens sannskyldiga bästa, och
(dragande upp några skrifter ur fickan) läser och betraktar dessa
se-dolärande och nyttiga berättelser om huru en sannt religiös menniska
bör handla och vandla; låt mig se, kära Fiolrotska, att hon i alla sina
lifsdagar genom flit, redlighet, ett sannt, för sanningen öppet sinne,
genom qvinnlighet och moderlig kärlek, icke förbiser sina dyra
plikter — jag vill ej säga endast som maka, ly det skall Gud veta, att
Fiolrotskan är ett exempel för en öm, förlåtande hustru, utan som
mor. — Jag anser bäst att Fiolrotskan sammansparar den ringa skärf
jag gifvit och sålunda skaffar sig en liten samlad summa.
v^ooQle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
