Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under hela detta tal hade menniskan, nigande vid hvaije
komma, stått framför Mimmi och sett under lugg, tydligen tänkande: nåh,
när tar det slut?
— Se så, min goda gumma, lef väl, yttrade Mimmi och höll på
att gå; men stannade åter och fortfor: — Låt mig nu se, Fiolrotska,
att du använder den ringa skärf, som goda menniskor gifvit dig, på
ett sätt, som på en gång kan tillfredsställa deras önskningar, hvilkas
billighet du väl ej nekar, samt ger sann tillfredsställelse åt ditt eget
hjerta. Den arma menniskan kysste åter sin välgörarinna på
kläd-ningsärmen, och vi gingo.
— Ack, yttrade Mimmi, det är ändå en glädje att se det goda
folkets innerliga tacksamhet — och man kan genom förmaning göra
mycket, blott man inte tröttnar; men, min Gud, de fleste tröttna att
tjena menskligheten, och förstå ej att i den olyckliges hjerta
uppväcka tacksamhetens känslor. Farväl, bästa min nya vän, afbröt sig
Mimmi — jag måste hit upp; man kunde bli orolig om man såg mig
gå förbi, — farväl, titta ti’l der nere hos Fiolrotens.
— Nåh? frågade öfversten skrattande, då jag kom hem från min
expedition, nåh! är den der välgörenhetsresan gjord?
— Ja, herr öfverste.
— Det är då en förbannad egenhet med Mimmis välgerningar,
att hon alltid skall ha med sig, minst ett vittne, att se och höra på.
Nå, fick käringen något?
— Ja.
— Hur mycket?
— En sedel.
— Jaså, och en hel laddning med moraler; det är min själ inte
för inte de få sina penningar — när de få en skilling, så få de tio
råd på köpet och så vidare.
— Men, kära Sallern, anmärkte öfverstinnan, Mimmi är ändå en
mycket beskedlig menniska, hon är öfverallt till tjenst — vill alla så väl.
— Ja, hon vill rent ihjäl dem — det är en allt förkrossande
vänskap, det der.
Öfverstinnan sökte försvara sin vän, men försvaret, det kan ej
nekas, var temligen lamt. — Mimmi, sade öfverstinnan slutligen,
liksom för att upplysa mig, har sjelf kännt fattigdomen, ända tilldess
hon fick ett temligen betydligt arf, som gjorde henne oberoende. Nu
är hon, som Margret ser, redan äldre.
— Ah ja, inföll öfversten, hon är nära fyratiotalet.
—■ Ja, kära du, derför har hon sitt värde; men deri har Sallern
rätt, visst är hennes vänskap ibland litet besvärlig, särdeles om man
råkar få sjukt; ty då måste, hon vara med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
