Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrande släckningsapparat, drog nu fram sin Eau de Cologneflaska
och gned kongl. sekterns tinningar med denna kostliga balsam.
— Se så, bästa Mimmi, yttrade Alfred, obegripligen styrkt, se
så — hvad råd ger ni mig?
— Öfvergif den otacksamma, hon lär sig aldrig att uppskatta en
sann kärlek — dessutom är er känsla alltför helig, alltför himmelsk
för henne — hon begriper den ej — hon skall aldrig begripa den.
— Och det säger ni, min syster?
— Ja — ja, er syster.
— Min vän?
— Ja, er sanna, innerliga vän.
— Tack, evig tack — en annan gång mera — min onkel
kunde komma.
— Han har slagit sig ner i köket och sitter och språkar med
Margret. — Ack! hvilken hårdhet, han såg min fasa — han kunde lätt
gissa alt det var ni, som led; men han rörde sig ej från stolen —
och jag! . . . Om ej en deltagande syster varit er så nära, hade ni
kunnat dö, utan att er onkel .... han är en barbar — och Margret,
jag begriper henne icke.
— O! det är få, som äro så deltagande som ni.
Mimmi suckade.
— Nej, nu får det der spektaklet ta slut, mumlade öfversten,
som hela liden hulpit mig att skratta tyst. Jag erkänner, att det var
orätt att ställa till, lika orält att lyssna, men det var alldeles omöjligt
att falla på idéen att afbryta den ömma scenen, och ännu omöjligare
att ej uppskjuta samvetsqvalen till längre fram, men nu skratta åt
hela historien.
— Gå in mamsell — hm — och afbryt dem.
Jag gick, och då jag kom in, hade samtalet aftynat och Alfred
satt sig vid pianot för att åter fantisera. Mimmi satt tyst och
märkvärdig och ritade namn på fönsterrutan, som i qvälIskylan började
rimma sig. Ett stort M. i alla möjliga skrifarter ritades der.
Då jag gick ut, vände sig Alfred om och sade: Det är ej endast
på rutan ni tecknar den bokstafven — och så föll han in i de
Ijuf-vaste fantasier.
— Nej f-n, det går inte an, mumlade öfversten; inte skall den
slyngeln inbilla henne, att han är kär i henne heller— och med
dessa ord gick han in.
— God afton, hur f-n står här till?
— Jo, Gudi lof, bättre — väl, ganska väl; hr kongl. sekreteraren
mådde något illa, men det gick snart öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
