Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså, det var bra det — nu kan du sluta upp med det
evm-nerliga qvinlilerandet.
— Men, herr öfversle, själen behöfver ibland tala genom toner.
— Ja, då bör en sådan der pojksjäl tala genom en polska eller
galoppad och icke i psalmtoner, som: ”Dagen ifrån oss skrider och
kommer igen i morgon qväll.”
— Bäste öfverste — man måste erkänna, att ni med hård hand
griper in i det heligaste en menniska har.
— Jaså! åh ja, jag vet hur pass mycken helighet, som besticker
sig på en sådan der slyngel.
— Jag må säga, efter allt hvad jag kan finna, kan konglig
sektern göra anspråk på att kallas en man — det fordras blott mera
erfarenhet — litet mer härdning mot lifvets stormar.
— Se så, stormar det nu — det vet väl f-n hvad herrskapet
kucklal ihop här inne, men förbannadt ömt måtte det varit.
— Ja, onkel! sade Alfred med pathos, mamsell Mimmi har för
mig löst en del af lifvets gåta, skafTat mig klarhet med mig sjelf, reda
med mitt eget hjerta.
— Ha, ha, ha, ha! skrattade öfversten, — men nu allvarsamt,
Alfred — nu hålla vi munnen om det der — det passar inte längre.
— Jag skulle tro, inföll Mimmi, att det skulle passa sig om kongl.
sektern fick utgjuta sina känslor för sin evigt saknade moders bror.
— Evigt saknade? är hon . . .?
— Ja, 4et är hon, afbröt Alfred, ja, det Ur hon.
— Jaså för f-n, det var sannt — det hade jag glömt.
— Det vill mycket till att glömma en älskad syster, anmärkte
Mimmi med en talande blick på Alfred, — det är väl ej alla, som
hafva så lätt att glömma, som öfversten tycks ha.
— Hör på, kära Margreta, sade( öfversten till mig när vi
råkades ensamme, — hör på — det här går rent f-n i våld. Den slyngeln
har inbillat henne så mycket klister, att hon kan bli galen — kära
Margreta — det var förbannadt dumt gjordt; men vrid hufvudet rätt
på henne igen — och säg rent ut, om ingenting annat hjelper.
— Men, öfverste, det var del jag fruktade.
— Jaha — ja, qvinnan är ett svagt käril; men straxt vi ha ätit
så gå vi vår väg, och då kan Margreta på lämpligt sätt — hm, på
lämpligt sätt . . .
— Ja, uppgif mig sätlet!
— Hm — på hvilket sätt som helst; men bevara oss Gud, när
Emma kom hem och Mimmi föll i förtviflan och så vidare.
Måltiden var tyst — öfversten förargade sig öfver sig sjelf —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
