Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättsinnighet tvingar honom dit. — Ack, Margreta, denna lätlsinnighet,
som nu råder bland de unga karlarne — ingen har några fasta
principer, ingen fast tro och förtröstan — det var annorlunda fordom.
— Gud vet, sade jag tviflande.
— Kan du tvifla derpå? Du har då aldrig kånnt min far —
ack! min vördnadsvärde gamle tor, hvilken fromhet, hvilken djup
känsla af sedlighet — ack!
— Men han var gammal.
— Jaså! Du måtte väl ej vilja kasta skugga på min saliga
faders ungdomslif. — O! jag är säker att det var rent, herrligt —
religiöst och sedligt i strängaste måtto — men, Margreta — allt
sträf-vande är låfängt, jag ville rycka den olycklige ur det haf af elände,
i hvilket hans obetänksamhet skulle störta honom — han har ett vekt
hjerta — mina ord grepo honom djupt — men det var att rita i
sanden vid hafsstranden, der påföljande våg bortsköljde hvarje spår
— han fick ett bref, och alla hans känslor, som jag lyckats rena,
blefvo i ett nu åter grumlade och han störtade medvetslöst i armarna
på en varelse, som ej förstår honom; ty det finnes mycket i Alfreds
hjerta, som kunde bli något af, — ja mycket, om han endast haft
en klok handledning.
Hösten — vintern kom, och allt gick sin gilla gång.
Mimmi fortfor att, då och då, helsa på hos hofkamrern, för att
tala tröstens ord. Dessa tycktes ha en förträfflig verkan; ty gubben
blef med hvarje dag kryare och muntrare, och fastän Mimmi påstod,
att hans hjerta ännu led, kunde man ej se det utanpå. Dock
utanskriften på ett bref säger ej, om det innehåller bjudningen till ett
bröllop eller en jofcspost, och hofkamrern gick, sade Mimmi, genom
lifvet, som ett obrutet bref — ingen af hans tre saliga hustrur hade
lyckats att bryta detta envisa insegel, som förvarade ”hans bättre jag.”
Mimmi hade ensamt lyckats att något knäcka sigillet, och kasta
en ”systerlig blick” på innehållet — och hade, ganska säkert,
alldeles brutit det, om ej fru Qverthal så ofta, genom sin närvaro,
hindrat henne.
— Jag kan ej begripa den menniskan, sade Mimmi, hvad vill
hon? hvad ämnar hon? Hon måtte väl finna, att hon ej kan vara
nog, för honom — emellertid plågar hon honom, pinar ut den ädle
barnarena själen; ty när hon är der, är han tillsluten för mig —
han är då en gåta, som jag förgäfves söker reda.
Så klagade Mimmi.
i^oosLe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
