- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
129

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

å treltiåtta — snart sagdt fyratio års flicka, att hon ritat sitt namn i
ditt hjerta? — del är ju rent af hutlöst — och det felades ju intet
mera än< alt du skulle friat.

— Men, onkel . . .

— Ja, ser du, jag skulle ej bry mig om hela historien, om inte
menniskan på det hela vore en beskedlig menniska — den
förbannade rutan!!

— Men, onkel, jag skall hjelpa alltihop — låt mig råda — åh,
det går förträffligt.

— Nåh hvad?

— Låt mig råda, jag svarar för resten, ha, ha, ha, det måste
lyckas.

— Ja, det säger jag, ställ det der i skick igen, pojke; ty eljest
var det inte ledsamt, ha, ha, ha.

Och så ändades den dagen.

Påföljande middag, sedan posten kommit på förmiddagen,
afsän-des en piga med ett på rosepapper skrifvet bref, så lydande:

”Bästa syster Mimmi! Med posten iick jag i dag bref från den
jag håller kärare än mitt lif — allt är bra, hon förstår mig — deltag
i min lycka, ber Den tacksamme

Alfred”

Efter en lång stund återkom pigan med samma bref, endast
med ändrad utanskrift och då det bröts läste man:

”Med deltagande mottog jag underrättelse om er lycka — om
den någonsin icke håller hvad den nu lofvar, så tänk på

er öfverflödiga syster

M—P

— Den spiken drog, sade öfversten — den spiken drog — hm,
det var en god sak, att få slut på den förbannade historien.

Mimmi sågs ej till under hela tiden öfverstinnan var borta, och
först långt efter, sedan Alfred var rest, kom hon.

— Man kan misskänna sina vänner, yttrade Mimmi till mig, då
jag bad henne icke misstaga sig om min välmening. Man kan
misskänna sina vänner — vi hafva gjort det, jag erkänner det, gjort det
å begge sidor.

— Ja, ganska möjligt.

— Stackars konglig sekler Alfred, fortfor Mimmi med en djup
suck — stackars yngling, han vet ej vid hvilken afgrund han nu
står, han håller på att störta deri; men han inser icke att hans egen

Teckningar med Text. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free