Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jaså», återtog jag och tömde mitt glas; »men hvad embete eller
tjenst innehar då titulus?»
»Jag är artist», svarade han.
»Jaså», fortfor jag; »i hvad genre? på något instrument? eller på
kungliga teatern? eller helt enkelt på sten?»
»Helt enkelt på sten», svarade min nya vän.
»Således en stenritare? jag förstår. Förlåt min frågvishet.»
»Vi känna nu hvarandra», sade min lilla »petinette» vän, och jag
får derföre bedja er vara god göra mig en tjenst.»
»Till er tjenst», sade jag.
»Jag får bedja er att sätta er här framme vid fönstret och oaflåtet
se der midt emot på knuten (han satte mig i positur) – nej något
högre; se på den der spruckna rutan midt öfver. Jaså, se så, min
bäste herr Pfefferkorn! var god sitt stilla. Se på den söndriga rutan –
nu är det bra.»
»Men» . . . sade jag.
»Inga men, herr Pfefferkorn, inga men; gör mig och nationen
den tjensten och sitt still blott några ögonblick.»
Jag satt der som en bild; det var likså godt att sitta der som
annorstädes under matsmältningen. Min nye vän tog fram ett plån
och en blyertspenna och började rita. »Aha», sade jag, »ni är
porträttör.»
»Tyst, min bäste», sade min vän stenritaren. »En skön panna»,
mumlade han för sig sjelf. »Hvilken herrlig hvälfning! Näsan, herr
Pfefferkorn, har plasticitet.»
»Åh nej, den är plastiskt skön, en verklig grekisk näsa. Det var
annat, tänkte jag, än man eljest sagt.»
»Denna håla på kinden», fortfor han, ritande, »denna håla är
remarkabel; alla stora satirici och skalder hafva en sådan. Voltaire
t. ex. hade en sådan mängd deraf, att . . .»
»Med förlof», invände jag, »den der hålan har jag haft från min
barndom.»
»Det tror jag nog; snillet utvecklar sig tidigt.»
»Nej, med förlof!» återtog jag, »det var en bock hemma hos far
min, som stångade mig, och salig mor lade beck och talg på, så att
hålet blef större.»
»Är det så», sade ritaren. »Nå, lika godt, ni bör likväl omtala
händelsen i er biografi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
