Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makulerad, emedan ingen köpte den, derföre att man i Dagligt Allehanda
gjorde spektakel af den och sade att den inte dugde.»
»Ja, jag vet; men ni har det oaktadt författat den lilla boken.»
»Ja, till er tjenst.»
»Det gläder mig», sade den lille herrn och gnuggade händerna. »Var
god tag på er fracken och följ med mig på en liten frukostrisp här borta.»
»Tackar», sade jag något förlägen, »men jag skall säga, att min
borstare tagit ut fracken, och jag måste således . . .»
»Åh nej!» ropade den främmande, »kom med sådan ni är; med
snillen, sådana som ni, bör man ej vara nogräknad.»
Förslaget var godt. Jag följde min goda vän sådan jag var i min
Semper Idem. Nedkomne på gatan, började vi åter samtalet.
»Ni har en satirisk min, min herre!» sade min nya vän, »ni
måste vara stark i satiren.»
»Hä, hä, hä!» genmälte jag; »ni är fysionomist?»
»Hör, herr Pfefferkorn! är det ni, som hittat på den der dräpande
satiren om Notenii guldbyxor?»
»Tjenare», sade jag, »till er tjenst; man har ock alltse’n plöjt med
min kalf.»
»Det har ni rätt i», fortfor han. »Det var ett gudomligt infall, en
sekular-idé!»
»Hä, hä, hä! alltför förbunden», sade jag och lyfte på hatten.
Vi voro nu framme på värdshuset. Ni må tro den der slyngeln
till kypare bockade sig för mig så djupt; han är så styf utaf sig eljest,
och begriper ej snillets eget höga värde. »Enskildt rum», sade min
följeslagare – och vi fingo.
En matsedel – det vore mycket att säga om en sådan – den
studeras grundligen, grundligare än grundlagen sjelf. Det bevisar att
menniskans lekamliga behof ta högra handen af hennes andliga; men
derom mera en annan gång.
Mitt val var snart gjordt; men min kamrat studerade länge.
Sedan han afvägt skälen mot och med fattade han ett beslut och
verkstälde det. Maten kom in tillika med en butelj öl – det var delikat.
Sedan den första hungern blifvit stillad, började jag åter att
fundera öfver min okände vän och frågade slutligen: »Med förlof, min
herre, hvad heter titulus?»
»Mitt namn»? svarade den okände, »är Suddenskugg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
