Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En konsert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En konsert. 15
»Förlåt mig», sade ynglingen, »för hvad har man fängslat er?
Oskyldigt kan jag förmoda.»
»Ja, oskyldigt», svarade främlingen. »Man har beskyllt mig för
mord - mord med dessa händer, som - men tyst; jag har glömt
att framlocka toner ur strängarne, de sofva - sofva för evigt! -
Ja, herre! jag är oskyldig inför Gud, som ser oss derofvan, som ler
i hvarje stjerna och som andas i den sommarflägt, som fladdrar
omkring oss.»
Gondolen stannade och den okände steg ur. »Farväl, ädle
yngling», sade han och tryckte den erbjudna handen. »Hvad är ert namn?
säg mig det, så att jag må tacka er.»
»Mitt namn», genmälte ynglingen, »gör intet till saken; om jag
har gjort en god gerning, vet jag icke, men något inom mig säger att
så är; - rädda er, herre! Gud vare med er!»
Ynglingen ville stöta ifrån land, men den okände qvarhöll honom
med ännu en fråga: »Älskar ni tonkonsten?»
Frågan kom vid ett sådant tillfälle, att den tycktes något
opassande; ynglingen smålog derföre och svarade först efter något dröjsmål:
»Med passion, herre! Farväl!»
»Spelar ni något instrument?»
»Åh ja, fiol», svarade ynglingen nästan förtretad.
»Godt», fortfor den okände; »säg mig namnet och er bostad.»
En besynnerlig misstanke hade uppstigit i ynglingens själ och han
svarade blott: »Mitt namn är ej er till någon nytta; men om ni vill
träffa mig, skall jag åtta dagar härefter klockan fyra på eftermiddagen
finnas vid Sankt Marcos lejon och skall då vara klädd som nu.»
Främlingen försvann i mörkret och gondolen fortsatte sin
smygande fart längs efter kanalen.
Åtta dagar derefter stod samme yngling vid Sankt Marcos lejon.
Klockan var nära fyra, då en gosse kom rakt emot vår unge
äfventyrare med en svart lackerad låda under armen.
»Ni är den rätte, eller hur?» sade gossen.
»Kanske», svarade den tillfrågade småleende.
»Den ni räddat», fortfor gossen, »sänder er denna låda; den är
^r», sade han.
»Är han qvar i staden?» frågade ynglingen.
»Nej», svarade gossen, »han har flytt, men gifvit en vän i
uppdrag att lemna er detta; tag denna Ulla låda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
