Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Berättelser, skizzer och noveller.
»Ja», svarade en annan, »det kan du ha rätt i, Gyllenstråle (ty
den förut talande var en ung baron af detta namn, men en baron,
som ej var någon zierbengel, utan en riktig kamrat). Men sådana
föreställningar har jag ej om hemmet; min stackars mor sitter ensam, har
kanske just nu fått mitt bref; hon sitter kanske och grubblar på min
framtid, min stackars mor! Det är synd om min mor, att hon är så fattig.»
Den talande var en yngling, hvars utseende ej kunde kallas
vackert, utan snarare fult, men det var något i hans blick och i hans väsende,
som tillkännagaf en på en gång känslig och glad själ, en menniska, som
grämde sig öfver andras olycka, men skrattade åt sina egna motgångar.
Det var Gustaf Ehrnfried, en fattig gosse, som af kamraterne
kallades »enkans son».
En af vännerna, den putslustige brodern Wimmerkant, satt balancerande på en stol och försökte att lägga fötterna upp på bokhyllan.
»Ha, ha, ha!» inföll han, »hör på enkans son; det var en ömklig
beskrifning. Nå, jag skall beskrifva mitt hem: ser ni, far min är
köpman och ser derföre besk ut i dag åt alla julklapparne, som komma
att gå åt; men det bryr sig mamma inte om, utan hon har gamle
bokhållar Trädqvist att skrifva utanskrift åt sig och försegla brefven med
en ljussax. Ni skulle se Trädqvist, det är ett original; byxorna, som
naturligtvis bäras inuti stöflarne, tyckas ej trifvas der, utan rynka sig
ofvanför; det är en lång gubbe, ett gammalt inventarium i huset; men
det är likväl en rar gubbe, han höll så mycket af oss alla och täljde
barkbåtar åt mig, då jag var liten. Vore jag hemma, skulle Trädqvist
så visst ha ett nytt västtyg som jag sitter här. Pang! se så för f-n,
nu gick stolen sönder. Stolarne i den här nobla staden äro ej som
andra stolar, de tåla ej att sitta på.»
»Att vräka på, skall du säga», yttrade den fjerde, som hade lagt
sig på sängen och roade sig med att läsa i en bok.
»Vräka? hvad är det du säger, du allra som sötaste seminarist!»
yttrade Wimmerkant; »du vräker ju dig sjelf der i sängen, så att dunen
ryker omkring dig. Nå, hur går det till hemma hos dig, Andreas
Jonsson eller Jonae filius ?»
»Jo, ser ni, det går till precist som vanligt, utom det att der
kokas hvitgröt och mor klär stugan med granris, samt far ger hästarne
ärthalm», svarade denne, en reslig yngling och bondson.
»Ni skall veta, gossar», återtog Wimmerkant, som då han en
gång börjat, ej hade lätt att sluta igen; »ni skall veta att jag i går,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
