Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra studenter. 39
»Jo, ser du, dörren är rent af borta.»
»Borta?»
»Ja.»
»Det har den satans .Wimmerkant gjort», yttrade Krypen; >>ja, jag
skall koka het soppa åt honom i examen, det skall han få se - hu, hu,
hu - den gemene krabaten; jag skall tala om honom för professorn.»
»Men det vore bättre, att du talade med adjunkten», yttrade
Finster-dahl, »för, ser du, hu, hu, han tror bättre på dig.»
»Det var ett godt råd», yttrade Wimmerkant, som stod vid
dörren i mörkret. »Gå du till adjunkten, lille Krypen. Godnatt, gossar.»
Ha, ha, ha! skållade det hela svalen utför, och hela truppen
stampade bort, qvarlemnande de begge sikarne i en verklig vintervak.
»Det var ändå ett styggt spektakel», sade Gyllenstråle; »de kunna
förkyla sig.»
»Ack nej, det är inte farligt; när har du väl sett, att en groda eller
ödla förkylt sig ? Det tillhör de krälande och krypande djuren att tåla
både kallt och varmt, både torrt och vått», svarade Wimmerkant.
Denne yngling var, när man undantager hans oöfvervinneliga lust
för spektakel och hvad han kallade »drift», en god menniska. Hans
far var rik, och hans kassa var således större än de andras; han var
derföre också sina vänners bankör, lånade ut, när han hade något, och
återfordrade icke penningarne förr, än han sjelf var i verklig »knipa».
Då kom han och berättade, att han var »luden», det vill säga var en
»björn», som fick lof att »björna» sin goda vän, emedan han sjelf var
»rakad». Fick han penningar, var det bra; fick han åter intet, så
tröstade han sig med, att han nog hade flere att »tentera» på penningar,
och om af alla hans fordringar ingen ville flyta in, så lånade han.
Man observerade alltid noga, då brodern Wimmerkant fick JRek,
det är kontraktionen af ordet »Rekommenderas» på bref, och då måste
han dela med sig åt sin behöfvande nästa. Det blef osäkra fordringar,
men tvärt emot hvad affärsmännen skulle tro, fick han igen sina
penningar, utan att hvarken hafva skuldsedel eller borgen.
Ehrnfried hade ingen förmögenhet, men var skicklig och gaf
undervisning i åtskilliga stycken, så att han drog sig fram temligen;
men måste dock ofta nog anlita Wimmerkants kassa.
Gyllenstråle var hvarken fattig eller rik, utan lefde så der temligen
sorgfritt, och Jonsson, bondsonen, »knogade» sig fram på mycket litet,
läste mycket och var en passiv deltagare i de andras nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
