Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Berättelser^ skizzer och noveller.
sjöngo samma drillar som fordom, med ett ord, naturens ungdom gjorde
honom glad, kom honom att glömma att menniskan åldras.
Några dagar derefter inträffade han i K., - han viste att hans
gamle vän Wimmerkant bodde der, var en rik man och hade mycket
in fly tände.
Han gick således till vännen Wimmerkant; men icke heller der
återfann han sin gamle vän. Wimmerkant var nu en af den lilla
stadens magnater, var en man som ledde borgerskapet, snubbade upp
alla dem, som på något sätt kunde anses honom underlägsne i
förmögenhet eller makt; med ett ord, hade från att vara en glad och treflig
kamrat, blifvit ett slags maecenas af det odrägliga, tryckande slaget, af
hvilket man ser så många i våra stora och små - småstäder.
En sådan herre är i sin egen tro den klokaste och förnumstigaste
i hela Guds skapelse, det gifves ingenting som verkar på honom annat
än penningar; han eger bruk och fabriker, är en stor vän af privilegier,
då de röra honom sjelf, men är en lika stor hatare af andras privilegier
och i allmänhet af allt hvad frihet heter; han är vidare delegare i en
privatbank, der han har en mängd aktier och hvarå han inbetalt några
tiondedelar, å hvilka han får sina sexton procents vinst.
Det oaktadt påstår han, att privatbanken är ert allmänt nyttig
inrättning, och talar om det nit för fäderneslandet, som aktieegarne visa
då de taga sexton procent på penningar, för hvilka de på annat sätt
ej fingo fem. Han är således en fosterlandsvän, då han sjelf vinner
derpå, är fet och däst och prydd med Vasa orden.
Just en sådan figur var nu Wimmerkant eller, såsom han i staden
kallades, riddaren Wimmerkant eller brukspatronen och fabrikören, ty
han var allt i allo.
Riddaren Wimmerkant tog just sin siesta på middagen. Siestan
varade nog länge, ty klockan var redan sju en vacker sommarafton;
men riddaren åt alltid klockan tu och lade sig sedan att sofva.
Ehrnfried blef in vist i ett förmak; det var dyrt möbleradt och
golfvet beklädt med tjocka fasonerade mattor midt i sommaren, ett bord
stod framför soffan med en mängd böcker uppå. Det var husets hela
bibliotek.
Ehrnfried fick vänta länge, oaktadt han hade sagt sitt namn och
det ej kunde slå felt, att Wimmerkant skulle minnas honom.
Ändtligen öppnades dörren och brödren Wimmerkant kom in med sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
