Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Berättelser, skizzer och noveller.
Ehrnfried’ fördes in i ett stort, briljant möbleradt rum, der han
såg för sig ett tjockt, rödblommigt och i en mångbandad negligé utstyrdt
fruntimmer, som satt midt i soffan, omgifven af tvenne flickor, af
omkring sjutton till aderton års ålder, begge långa och mycket bleka, smala
som ge tingar om lifvet och mycket sippa och pertentliga.
»Min hustru, - professor Ehrnfried, en af mina gamla vänner
från akademitiden», sade riddaren. »Detta är mina flickor, Adelaide
Charlotte denna, och Euphrosyne Fredrique denna. Sitt ner, bror.»
»Det är ett verkligt nöje», yttrade patronessan med en förnäm
snörpning på munnen, »att träffa min mans gamla vänner - var god sitt
ner, bäste professor. Herr professorn har troligen farit kanalvägen.»
»Nej.»
»Ja så, landvägen; ja, det är också det behagligaste, när man har
ett godt ekipage. Min Wimmerkant reser alltid landsvägen. Du skall
visa professorn din vagn. Det vill jag råda herr professorn att köpa
sig en sådan - han är så beqväm och ganska vacker.»
»Hvarifrån är han?» frågade Ehrnfried, för att fråga något.
»Jo, jag tror att det var från Hamburg, eller huru, Wimmerkant?»
frågade frun i sin ordning.
»Nej, han är från London, af Smith et Companis fabrik», yttrade
riddaren. »Ja, en sådan bör bror köpa, man förlorar ej derpå; han
kostar på stället blott etthundradefemton pund och fem shilling sterling;
men så är det en vagn, som man ej får se maken till i Sverige, då
man undantager de kungliga vagnarne, naturligtvis.»
Småningom samlades gästerna. Dessa utgjordes att börja med af
två affärsvänner till Wimmerkant, men, i anseende till rikedomen,
vasaller under honom: herr grosshandlanden Jeremiseson, döpt jude, och
fabrikör Lunsqvist, begge ett par svåra rika personer.
Slutligen öppnades dörren och en prestman kom in; det var en
liten, blek och krokig person, som rned mycken sirat bugade sig för fru
patronessan Wimmerkant, och tog sin »hedersvän och bror»
Wimmerkant i hand, under det han yttrade sin undran öfver, hvad det var
för rart, brödren Wimmerkant hade låtit budet bjuda honom på.
»Jag vet väl», yttrade han sig smilande, så att skarpa rynkor
visade sig på begge sidor om näsan, »jag vet väl, att brödren
Wimmerkant aldrig kan undvika att bjuda på något rart. Då man har en
intressant familj, så - men nu var det något specielt.»
»Jo, ser bror, här har jag en främmande, en gammal akademivän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
