Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra studenter. 51
några få utvalda, några som vi kalla vänner. Vi igenkänna denna
djupt rotade egoism, om nemligen en sådan känsla bör kallas så, äfven
deri, att det icke går an för en hustru att beundra, att vörda, att älska
sin man^ för hans dygd, hans snille och hans talanger - han skall, om
så är händelsen, alltid tycka sig förbisedd och fattig på kärlek – det
är hans person, utan alla talanger, utan snille och äfven utan dygd, hon
skall älska. I annat fall är det ej kärlek, ty kärleken är ju blind, är
ju en hängifvenhet utan annan orsak än en inre likstämmighet, en inre
harmoni, hvars ackorder ännu intet menskligt öra förnummit.
Ehrnfried hade således af alla sina gamla vänner blott en qvar,
men han var hans vän endast på landet, men hans beundrare i staden
och inom societeten. »Hade jag», så tänkte han, »kommit till honom
fattig, förskjuten och glömd, då hade han kanske ej velat kännas vid
mig - och likväl hade då, liksom nu, mitt hjerta svält af vänskap
och min hand med trohjertad ungdomsvärma blifvit räckt åt honom;
han skulle kanske skjutit den tillbaka, han hade ej velat kännas vid
en vän, som ej haft mera att erbjuda än bara vänskap.»
Han yttrade äfven en gång detta till Gyllenstråle. Hans vän
smålog! »Du gör mig orätt, Ehrnfried», sade denne, »så var ej min
mening; men jag ville göra dig äfven till vän med alla de andra; de känna
ej ditt hjerta, men de känna ditt snille; jag ville låta dem börja med
snillet, det är ett af utanverken till själens fästning, der hjertat sitter
midt uti; man måste först öfver vallarne innan man kommer in.»
»Du hade rätt», sade Ehrnfried, »men -»
»Men», fortsatte baronen, »du är och förblir i alla dina dagar
en student.»
»Ja, Gudi lof», svarade Ehrnfried och hans blick strålade af fröjd;
»jag är ännu student till lif och själ och lefver bland studenter, för
att bibehålla själens ungdom in i ålderdomen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
