Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trohet intill döden. 73
skallet. Snart framträdde hon hand i hand med en vacker yngling, glad
och jollrande.
»Din hund röjde dig, Etienne», sade hon skrattande och fäste sitt
bruna öga på ynglingen; det brände af kärlek och glädje. »Det der,
Etienne, är min kusin Adam», tillade hon och pekade på mig, då hon
såg att han förlägen stannade.
Ynglingen framträdde strax till mig och sade med förbindlig ton:
»det fägnar mig att göra er bekantskap; min Göthilda har ofta omtalat
er för mig.»
Gud vet hvad jag svarade, men något, som liknade afund,
genomilade mitt inre, då han sade: *min Göthilda.»
Den trogne Fylax följde tyst i sin herres spår och sökte uppfånga
hvarje min och hvarje ord. Han fick snart tillfälle att visa sitt nit.
»Fylax», hette det, »apporte, allé!» Fylax skyndade sig bort åt
den slingrande gångstigen i parken, och Etienne sade till sin Göthilda
(det ordet förargade mig innerligen), att han velat öfverraska henne på
hennes födelsedag.
»Du fyller i dag nitton år», fortfor han. »Gud gifve dig lycka
och glädje i hela din lefnad!»
»Blott med dig», hviskade flickan och slöt sig intill den sköne
ynglingen, »endast med dig, Etienne, kan jag vara lycklig.»
Ynglingen slöt sin arm omkring det smärta lifvet och tryckte en
kyss - på hennes panna - gissar herrskapet: nej pytt - just på
hennes läppar; och det i Tituli egen närvaro? frågar ni vidare - ja,
verkligen i min egen när- och öfvervaro.
Att vara, som jag då vaf, några och tjugo år gammal, kusin och
vän till en skön nittonårig flicka och till på köpet visst icke något
känslolöst helgon, utan en af kött och blod, är en svår sak, då man
är liksom bestäld blott till vittne af en annans lycka.
Hvarje kyss, som den lycklige får, verkar på det stackars vittnet,
liksom en elektrisk stöt, precist som då man vill lukta på en isolerad
blomma, och en gnista knäpper till på näsan, då man väntat sig få
känna blommans vällukt. Försöket kan verkställas ganska lätt, och
det med blomman har jag sett flera fysiska konstmakare visa på teatern.
Jag företog mig naturligtvis att betrakta trätopparne och de
gungande grässtånden, för att få bort mina kyska ögon från den sköna
gruppen; jag letade i alla mina fickor efter en pennknif, i full föresats att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
