Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grant och sant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grant och sant. 101
och lyssna hur hans hjeltehjerta slår der inom. Ja, Ludvig, jag kallar
dig ej tillbaka, fyll din sjelfvalda pligt, jag skall fylla min så godt jag
kan, och lefver du och kommer hem, led mig då, så att jag, som det
står i brudvigseln, må blifva dig täckelig; och faller du, tänk då på
din Ebba, vi råkas nog, vi råkas nog ändå, Ludvig, blott jag blir
uppfostrad så att vi kunna råkas. Gud välsigne dig. Lilla Julia helsar
att hennes mamma tagit af henne snörlifvet, hon står bredvid och vill
skrifva till pappa. Farbror Baltzar väntar. Tänk på
Din Ebba.»
Nedtill på brefvet stodo en hop hieroglyfer, bestående af en mängd
kroklinier och streck, som lilla Julia ritat; hon trodde precist att hon
skref till pappa. Ungefär så der måtte ibland våra böner till Gud se
ut för himmelens englar, en meningslös, obegriplig skrift, om hvilken
vi sjelfve, liksom lilla Julia om sin, tro, att den både är klart menad,
klart skrifven och lätt begriplig, utan att vara någotdera.
Ludvig var redan åter ute med armén, frisk, men med ett bra
ärr (nära läkt) öfver ena kinden, då han fick detta bref. Han skref så
snart han fick tid.
»Kongl. Maj:t har, under den 28 dennes, i nåder utnämnt och
befordrat förste löjtnanten vid N. N. dragoner, Ludvig von Thilen, till
ryttmästare med sqvadron vid samma regemente.»
Detta stod att läsa i Post- och Inrikes och i de öfriga
tidningarne, med tillägg om den ära den nyutnämnde ryttmästaren skördat
i Spanien.
»Ludvig har begärt och erhållit ett års förlängd permission», sade
Ebba till farbror Baltzar, då han en gång besökte henne. »Vi skola
flytta ut till hans boställe», tillade hon. »Ludvig önskar, att vi skola
lefva för oss sjelfva derute, att vi skola ha mindre och anspråkslösare
amöblemang; med ett ord, lefva för oss sjelfva.»
»Och huru vill du?»
»Jo, det vill jag också, farbror; hvarför skulle jag ej det?»
»Det der gör du blott för att göra Ludde till viljes», invände
gamle Baltzar.
»Nej, farbror, det är ett misstag. Nu sedan jag endast lefver för
honom, har jag min hela verld der han är; blott så länge jag
beständigt tänkte på att jag var vacker, och satte mitt högsta värde i att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
