Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några stackare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6 Berättelser, skizzer och noveller.
måst flytta och patronessan hade all möda ospard att i alla sällskaper
utbasuna deras oduglighet. - Stackars flickor, som äro olyckliga nog
att undervisa andra. Flickans själsbildning kunde således ej bli
särdeles stor; men detta hade ändå gått an, om hon ej äfven lidit
lekamligen af en snedhet, som icke ville gå bort för gymnastik, och
betryck-ning på det arma bröstet, som ingen lefvertran ville hjelpa.
Gå vi längre in genom den långa filen af rum, finna vi slutligen
denna flicka. Hon gråter - det är ej vackert i sig; men hon gråter
alldeles utan behag. De odugliga guvernanterna hade ej ens lärt henne
att gråta behagligt - att låta tåren en stund hänga i ögonhåren för
att sedan långsamt tillra utför kinden och genom en lätt tryckning
uppsupas i den broderade näsduken. Så gråter man när man lärt
sig gråta; men då man blifvit försummad, så lipar man och grinar
illa, och får röda passepoiler kring ögonen, hvilket naturligtvis bör
undvikas.
Och så får jag inte dansa för det välsignade bröstet, säger den
otäcka doktorn - liksom jag inte skulle tåla att dansa.
Söta Antoinette, säger modren, det der är ej orsaken. Din far,
som alltid haft ett underligt lynne - ja Gud skall veta hvad jag lidit
många gånger.
Ja, Herre Gud, stackars mamma!
Ja, barn! det vill ett tåligt qvinnohjerta till. Men till saken -
den är att pappa legat i process med Mej er & Comp. om en saltlast,
och nu vill han icke att du skall fara dit.
Jaså jag skall sitta hemma och pinas för deras process - ack!
jag olyckliga barn.
Dottern kastar sig i modrens armar, de blanda sina tårar ihop,
stackars menniskor. Emellertid blef det fram emot middagen så
dril-ladt med pappa, att han mumlade halfhögt: »nå för husfredens skull
låt henne fara då och låt mig fä vara i fred.»
Då han kom för sig sjelf fortfor han: om inte flickan såg ut som
en uggla, hon som söta mamma, så kunde det väl gå an att presentera
det lilla beläte t - men nu är det S}md och skam. Ack, jag olyckliga
menniska, som skulle ta ett troll för guldet! Kunde jag ej varit nöjd
med min egen förmögenhet och ha tagit Carolina - ja, Carolina -
utan bar mig gement åt i den saken. Straffet bär jag dag ut och dag
in, och ingen förlossning! . . . Hm, fortfor han efter en stunds tystnad,
att det skulle bli roligt när det blef barn - jo, det var blott att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
