- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
107

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några stackare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några stackare. 107

ett supplementband af den gamla sparlakanslexan. Det inte första
upplagan kan träta igenom, det lipar den andra igenom. - Med ett ord,
stackars patron!

Och ändå står det fattiga folket derute på gatan och bligar sig
solblindt på de blanka rutorna och säger: den som vore tusendedelen
så rik och lycklig som patron deroppe! Detta säger det stackars folket
utan att veta förhållandet; men vi veta det vi.

Pappa Steinreicher var rik och icke egentligen snål - nej bevars!

Det oaktadt grämde det honom att se utgiftsbudgeten ökas för
hvarje dag. Hör på, säger han till sin förste bokhållare, en stackars
mager karl med hustru och barn - hör på - se efter i hushållskontot
- hvad kostade hushållet förra månaden?

Fyra tusen två hundra trettiofem - fyra och elfva, blef det
monotona svaret.

Är det skick och skäl!

Deri dock ej inberäknade julklapparne.

Ja den satans julen ja - (Herre Gud! hans jul var ledsam, huru
var den för folket på gatan?)

Och marknadsgåfvorna icke heller, fortfor bokhållaren.

Ja, de der förbannade marknaderna. (Huru rolig är ej en
marknad för folket?)

Och fru patronessans ena namnsdag.

Hon har fyra, ja ha, det har hon.

Och födelsedagen.

Ja; det är tre om året, min - hustrus, min och flickans, summa tre.

Och så komma kalaserna, vännerna.

Ja, vet herm, bäst är att ej vara född eller döpt eller gift eller ha
vänner; det är ett gement tyg, de der vännerna.

Ja, de äro »dyra» vänner.

Ja, förbannadt dyra.

Ja, de äta opp en hel hop.

Äta de? - nej f-n heller, de äta icke, de sluka. De komma som
en eldsvåda i San Francisco, en eldsvåda midt i guldlandet - tackorna
smälta ner och försvinna i sanden. Tror Titulus att bland alla dessa
en enda finnes, som gaf mig en tolfskilling om jag behöfde den?

Nej.

Nå, således äro de endast matsmältningsmaskiner och jag - jag
är eldare åt dem, så att de gå. Men så är det när man tagit f-n -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free