Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Berättelser, skizzer och noveller.
Emellertid vågade man det icke, åtminstone inte så länge gamle
Sigurd var ute, ty han hade en egen instinkt att strax veta om någon
rört vid hans saker, och då blef der en examen, som icke var rolig,
må ni tro, och den brottslige bestraffades af korpral Sigurds egen väldiga
hand, som grep ett tag om armen och ruskade syndaren.
Också hade det sina knutar att sätta sig ut med gamle Sigurd;
ty eljest var han så lustig och vänlig, då han kom hem om qvällarne
och lät barnen leka med sina saker och rida käpp på träbenet och
omtalade så många och långa historier, att man aldrig kunde tröttna
att höra; men sedan han varit glad en stund, så blef han på en gång
tyst, satte det yngsta barnet, som han haft i knät, på golfvet och
ordnade dem alla inom kritstrecket; då lade han deras små händer
tillsamman, tog sina näsklämmande glasögon på näsan och läste ett kapitel
ur bibeln, några böner och sjöng sedan en psalm.
Rösten darrade väl som en orgel med öppen tremulant; men den
hördes dock, så hes den var, öfver barnens diskantstämma. Det var
en musik, må ni tro, ett charivari af röster, som lofvade Gud der inne
i aftonstunden.
Sedan allt detta var undanstökadt körde han barnen i säng och
gick, om det var vackert väder, ut för att röka sin pipa i den fria
naturen uti sidobyggningsknuten, midt framför den svingande
väder-qvarnen och med utsigten till ett gammalt, bugande plank och en rik
vegetation af nässlor och hundloka, som blott der och hvar afbröts af
några stånd oxtunga.
Naturen var således icke rik; men öfver den lilla kojan och
väder qvarnen hvälfde sig himlen med sina tusende stjernor, som strålade
vänligt ner på den gamle krigaren, lika vänligt som de sågo ner i
konungens borg eller speglade sig i Mälarens stilla yta.
Detta var hans »sommarnöje», den hederlige korpralen, och han
kunde åtminstone icke beklaga sig öfver att han hade »för grönt» der
uppe i Gåsgränden på norr.
Vid denna tid på qvällen var alltid enkan ute för att bädda och
fylla vattenkaraffen åt en gammal notarie, som bodde pä
Norrtullsgatan, ett stycke längre ned, och hon dröjde ibland länge nog, då hon
råkat komma i prat med »frun» i fruktståndet, snedt emot hennes
gränd, eller då hon fick tag i dagens Dagblad, som hon då läste hos
notarien, emellanåt som hon af honom fick upplysningar om åtskilligt
i polisen, af den orsak, att notarien hade åtskillig renskrifning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
