Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen i Gåsgränd. x 115
någon af herrarne i polisen och således kom under fund med den
sjunkande moraliteten hos hufvudstadens befolkning.
Det var således ej så alldeles utan gagn som gamle Sigurd tagit
hand om barnens qvällsstunder och vederbörligen körde dem till kojs
klockan tio; ty allt måste gå efter klocka, och klockan tio gick tapto
i Gåsgränd, de små måtte vädja till den, det vackra vädret och
folk-hvimlet der uppe vid »stjernkikeriet», så mycket de behagade; klockan
var tio, och små barn sofva bäst före »midnatt», blef svaret.
Der satt nu korpral Sigurd med pipnubben i munnen och
betraktade stjernhimlen; icke viste han hvarken af Stora eller Lilla
björnen eller Orions bälte; men han kände på sig, att det der var något
stort och högtidligt, och tyckte att det der mörka hvalfvet med sina
tvenne ljus var skönare och herrligare än hvalfvet i slottskyrkan med
sina målade englar.
Det var tyst der uppe i gränden, ty sorlet från den besökta
Norrtullsgatan susade blott i den lilla vrån, der han bodde, och gjorde att
stillheten omkring honom märktes så mycket tydligare.
Madam Borkman kom med sin vanliga drickskruka i handen, det
var nemligen enkans och barnens enda supanmat; ty mjölken är dyr
på »magasinet» och blott då och då kunde man få en liten »sladd»
af notariens mjölkmadam. Emellertid var enkan en temligen glad
menniska och drog med tålamod sitt kors.
»Åh, sitter gamle Sigurd nu här igen», yttrade hon liksom
förundrad, fastän gamle Sigurd höll sig lika troget på sin plats, som
någonsin karlavagnen på sin* men det skulle så vara; man skulle bli
Öfverraskad, eljest var det ej riktigt bra.
»Jo, gör jag så, Borkmanska!» sade korpralen och blåste en väldig
rök ur sin pipa - »jag sitter och kikar på stjernorna så godt som
han, stjernkarlen, der oppe, »stjernkikeri-assessorn», som han kallas.»
»Ja, det är också en underlig tjenst att sitta och kika på himlen
och få pengar för besväret», yttrade madamen och satte sig på en
tvärslå af det förut beskrifna planket; »hvad det »nyttas» till, vet väl
allena Herran.»
»Åh jo*, han skrifver Almanackan, ska’ Borkmanskan veta»,
upplyste korpralen, »och derför skall han sitta der oppe och kika efter när
det blir oxmarknad i Skeninge eller pigmarknad i Vesterås; men roligt
skall det allt vara; vet Borkmanskan, när jag låg vid Åland 1808, så
var der en liten sjölöjtnant, som med en »trekantiger en» mätte huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
