Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljm 4 Glsgi-änd. 139
1846.
Det var en varm sommardag, solen föll nära lodrätt mellan
husraderna och glindrade på fönster och takpannor, då en dalkarl i sin
hvita rock med en påse på ryggen och den vida hatten skuggande öfver
ansigtet vandrade opp åt norr.
Den gode dalkarlen var, som man kunde tycka, öfver trettio år
gammal, af ett friskt och gladt utseende, fastän icke vacker och än
mindre skön. De stora blå ögonen blickade frimodigt omkring sig och
tycktes liksom igenkänna en hel hop saker, då smålogo de, hvaremot
de uttalade undran, då de afspeglade någonting nytt.
Länge stod mannen på Brunkebergstorget och betraktade hotellet.
Det der huset, sade dalkarlen vid sig sjelf, fans inte der, då jag sist
var i Stockholm, men inte långt härifrån bor bror min. Ännu gick
han några gator, han inträdde i sin broders hus; der for liksom en
iskyla genom hela hans varelse, då han nu stod framför samma trappa,
der den gamle Sigurd en gång satt blödande för sin hjelpsamhets skull.
Allt var likadant, stentrappan var rutig och grann som då, ej ett spår
af gamle Sigurds blod fans qvar på de kalla, polerade stenarne, men
det hade bränt in i den ärlige dalkarlens hjerta, i hans barndom, och
ännu satt märket qvar.
Då han stod i dessa betraktelser, kom en jungfru, lätt som en hind,
ner för trappan; han sansade sig och frågade: är patron hemma?
»Hvilken patron? Borkman, grosshandlaren, jo visst är han det,
vill du honom något?»
»Ja> Jag vill tala vid honom.»
»Jaså, ja, gå in på kontoret, det är andra dörren» - och så sprang
hon sin väg.
Den hederlige Gustaf (ty läsaren känner nog igen honom) gick
efter anvisning och trädde in på kontoret. Han fann der många
pulpeter, och vid en af dem en fet, rödmosig herre med glasögon; han
hade några drag, som aflägset påminde om Ludvig.
»Är det patron Borkman?»
»Jaha! hvad vill du här, vi köpa inga klockor», blef svaret, utan
att den talande såg på sitt främmande.
»Jag skulle fråga», sade dalkarlen, »om patron känner igen mig?»
»Hvad då», yttrade den välmående herrn och gick honom när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
