Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*42 Berättelser, skizzer och noveller*
»Men du är väl ändå hennes bror.»
»Ja visst f-n är jag det, Gudnå’s så visst, men, dess bättre, jag
är inte svag för slägten; kan jag gagna dem, som förtjena det, så gör
jag det gerna, men till ovärdiga - ingen styfver.»
»Jaså, Ludvig - farväl med dig då», sade Gustaf och räckte sin
bror handen till afsked.
»Farväl, Gustaf, farväl med dig; röker du, så kan du ta med dig
en kardus af min sort till resproviant, se här.»
»Nej, tack, Ludvig, jag röker intet.»
»Jaså, det var ledsamt, då har jag verkligen ingenting att ge dig;
hade här inte precist varit bjudning i dag, så hade du kunnat äta en
hvardagsmiddag med oss.»
»Adjö med dig, adjö med dig.»
Grosshandlaren höll på att gå, då hans fru kom in, frasande i
siden, med blonder och juveler i det sparsamma, glesa håret och en
skarp och skär rodnad på de magra kinderna.
»Käre Borkman, hvad tänker du på att du inte kommer, skulle
jag kanske stå och ta emot de främmande; du kan väl (med en blick
på Gustaf) låta karlen der komma hit en annan dag.»
»Hm», sade grosshandlaren förlägen, »det der - det der är en
min bror Gustaf, kanske jag nämnt; honom någon gång.»
Frun kastade en sned blick på den ärlige dalkarlen.
»Jaså, är det der din bror; nej, jag har ej förut haft den äran»,
yttrade hon slutligen spetsigt - »stor ära för oss - emellertid kan
och får du inte dröja; och ni, min käre svåger (efter det nu så är),
begriper väl sjelf att ni kan komma hit en annan dag, om ni vill ha
någon hjelp af min man.»
»Farväl, Ludvig, då», sade Gustaf, utan att låtsa höra fruns ord,
»Gud låte dig allt väl gå både i tid och evighet!»
Då Gustaf kom hem igen till sin lilla stuga, der hon ligger i
skogarne i Mora stora pastorat, kommo hans hustru och hans flicka
emot honom.
»Göder afton, göder afton!» klingade det i skogen, »välkommen
hem, käre. Gösta! - välkommen hem igen, far Gösta!» ropade hustrun
och flickan om hvarandra.
»Gud välsigne dig, Stina, så frisk och rask du är, och du, lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
