- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
156

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 Berättelser, skizzer och noveller.

konung, ty han var fredlig och ville ej slåss i onödan. Eljest så lägga
sådana der förnäma herrar alltid näsan i blöt för att vinna land och
ära; men kung Ane tyckte att folkets lycka var den största äran och
att fred var folkets största lycka, och derför höll han fred i landet och
blott grep till svärdet när han blef anfallen. Emellertid så fick
bonden bruka sin åker, och för det att det växte säd i landet och för
det att bondens hem var lugnt och stilla, derför tackade man kung Ane.»

»Det var en beskedlig kung», sade Stina.

»Ja, det var han visst, det sade farfar, och farfar svor på att
ingen så rar kung någonsin kommer i Sverige som kung Ane.»

»Sade han det . . . kors!*

»Ja, det sade farfar, och det var en klok gubbe, må du tro. Men
så hände sig den tiden att folket var deladt i hofmän och krigare och
i bönder och trälar. Ser du, kung Ane satt i sin sal, som var af
förgylda furuplankor, sade farfar; der satt han bland sina hofmän och
kämpar och drack mjöd - och då var det frid i landet och kung
Ane hade regerat i tjugo år, men var ändå en rask och ung man
med lockigt hår och styrka i kroppen. Då steg han upp och tog
hornet, sad’ farfar, ty de drucko den tiden ur horn, för det fans inga
glasbruk, och sade: »Hädanefter vill jag att mitt folk skall vara ett
folk och icke deladt sig emellan. Alla göra samma nytta; ty om I
kämpar försvaren landet, så är det godt, men vore ej bonden, så haden I
ingenting att försvara, och vore ej trälen, så hade bonden ingen
tjenare. Min halskedja har många ringar, men hvar ring är af guld,
och de som sitta midt uti äro lika dyrbara som de hvilka sitta vid
knäppet; men nu är kungen ingenting annat än låset som fäster ihop
dem som bo och bygga i hans rike; den höge och den låge, den
mäktige och den arme, alla äro länkar i kedjan, och faller en bort,
är kedjan bruten. Derför beror det så mycket på konungen . . . det
är vid låset som kedjan lättast går sönder och der hon är svårast att
laga. Men nu vill jag att alla skola äras lika, hvar i sin stad; allt
arbete är lika godt och lika ärofullt, och derför skall bonden sitta vid
mitt bord bredvid tignarmannen och trälen vid bondens sida; ty vi
äro ett folk . . .

Så sade kung Ane.

Men hans hirdmän och hofmän, hans kämpar och svenner
klandrade honom, ty de ansågo sig för goda att sitta till bords med en
bonde, och bonden klandrade honom, ty han ansåg sig för god att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free