- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
157

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kung Anes hög. *5?

sitta till bords med trälen, och trälen var ej heller nöjd, ty han tålde
hvarken kämparne eller bonden.

Så ligger der ett gammalt agg mellan de högre och de som
ringare äro; de förstå hvarandra icke eller att de äro bröder och
medarbetare på samma jord, i samma rike, på samma åker, och ha en
Gud och en kung.

Men kung Anes vilja blef lag så länge han lefde, och för att sjelf
visa att han ej gjorde afseende på börd, gjorde han sin husträl Tunne
till sin skattmästare och satte honom vid sitt bord.

Men det begaf sig att kung Ale föll in med svärd och eld i kung
Anes land. Då blef trälen mutad af kung Ale och mördade sin herre
och välgörare, den ädle kung Ane.

Men innan kung Ane dog af de sår han fått af den förrädiske trälen,
kallade han tillsamman sina män, hög och låg, fattig och rik, och sade:
"Jag har fått min bane af en träl, som jag ville låta vara
menniska i stället för hund. Hade han fått vara hund, så hade han varit
trogen som en hund. I skolen klandra mig på min hög, le åt kung
Ane, som trodde att alla menniskor äro bröder och icke delade i två
flockar, en som bär piskan, och en annan som låter piska sig, en som
trampar och en annan som låter trampa sig. Men veten väl att det
är trälasinnet, det kortsynta och dumma trälasinnet, som gör att I
mäktige ären så mäktige; men jag vet att den tid skall komma, då
trälen gör sig fri och den mäktige får dela på makten med den
svage, då det icke blir armens utan själens styrka som segra skall
- och då blir qvinnan den mäktigaste, hon som i frid sår gyllene
korn i barnens sinne, och af det fröet bli gyllene skördar."
Ändtligen qvad han ur Havamal:

"Der kommer en annan,

Än mera mäktig,

Dock vågar jag icke ....-’

Honom nämna,

Den starke ofvan från,

Han som allt styr.

På honom hoppas jag - på broderskap, kärlek och frid här på jorden.
Men låt mig sofva till dess, jag vill ej se huru bröderna slagta
hvarandra, huru de bedraga hvarandra, huru våld och otack omvexla -
derför låten mig sofva i frid; bedjen för min frid, min slummer, så
länge våldet, orättvisan och laglösheten skilja menniskorna åt."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free