Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*3° ’ Berättelser, skizzer och noveller.
Alla hans män greto, ty alla älskade kung Ane.
Men kung Ane dog med ett smålöje på lapparne.
Då han var död, lutade sig en gubbe ned öfver liket och sade:
»Sof i frid, kung Ane, sof i frid till dess allt är godt igen som i
menniskornas första dagar.»
Och efter den tiden har det blifvit en sed att då man går förbi
kung Anes hög säga:
»Sof i frid, kung Ane!»
»Ja, sof i frid, kung Ane!» sade den lilla flickan och klappade på
grafkullen. »Men hör på, Sven, är historien slut än? Käre Sven,
tala mer om den lille beskedlige kung Ane.»
»Ah, du», sade Sven, »han var inte liten och beskedlig, utan en
stor och mäktig konung. Ja, du, farfar talade nog om huru det
skall gå. »När det», sade farfar, »alltid blir frid ibland menniskorna, och
de alla förstå, att de böra hjelpa och bistå hvarandra såsom bröder,
utan svek, utan våld och utan orättvisa, då skall denna högen springa
opp och kung Ane komma derur, ridande på sin hvita hingst opp på
högens spets, från hvilken han i andanom», sade farfar, »skall se hela
verlden. Och då han ser frid och kärlek och rö i Norr som Söder,
Öster som Vester, då skall han falla till stoft och ingen skall mera
minnas kung Ane.»
»Hör på, Sven», frågade Stina, »sade farfar när det skulle ske?»
»Åh nej, så enfaldigt du talar! Inte kunde farfar veta det ...
emellertid lär det ej ske i brådkastet.»
»Men det skulle allt ändå vara roligt att se på, när kung Ane
kommer ur högen . . . Hör på, det var på en hvit hingst; kors hvad
det måtte vara vackert! Sade farfar ingenting om huru kung Ane
skulle vara klädd ... i guld och siden och med en hop ädelstenar.»
»Åh nej, det talade inte farfar om, Stina, och dessutom gör det
’ingenting ... Vi få ändå inte se kung Ane.»
»Men hvad i Guds namn går åt kapten?» frågade Kärf; »hm,
inte skall kapten sitta och gråta som en gammal käring!»
»Hva5 sa’?» frågade kapten Kullmark och strök sig med bakvänd
händ i ögonen, »Inte gråter jag . * . dumheter! Har bara en smula
snufva. $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
